Prosharker

Är Russ död?

Det påstås att Russ Georgiev dog av en hjärtattack i sin sömn för snart ett år sedan. Kanske är det sant.

Russ var övertygad om att vissa mycket kända pokerspelare skulle låta döda honom på en sekund om de fick chansen. Han var mycket hemlighetsfull och påstod att han kollat upp mig ordentligt innan vi träffades.

Att en sextiotvååring med hans leverne dör av en hjärtattack är inget konstigt. Kanske dog han naturligt? Kanske mördades han av ett skickligt proffs? Eller kanske är han inte död? Ett anonymt påstående på nätet ger jag inte mycket för.

Nästa idiot blåser mig

När jag flyttade till London hösten 2001 för att driva Parbet hade jag en hyresrätt på 100 kvm. Då jag inte planerade att flytta tillbaka till Sverige ville jag sälja den. Det slutade med en bytesaffär där en kompis till min bror och jag bytte våra lyor mot en 242 kvm stor lägenhet som skulle bli bostadsrätt. Om det inte blev bostadsrätt så skulle han betala mig ett förutbestämt belopp.

Det hände aldrig något med bostadsrättsföreningens förhandlingar med fastighetsägaren. Då jag under senhösten 2002 började intressera mig för hur det gick fick kompisen mycket bråttom att slutföra sina mellanhavanden med mig. Helt plötsligt hade fastighetsägaren beslutat sig för att inte sälja fastigheten fast det stod i årsredovisningen att de skulle sälja allt som inte tillhörde deras kärnverksamhet i Norrköping. Kompisen påstod att fastighetsägaren ändrat sig och nu ville ha ett brofäste i huvudstaden. Jag ville gärna avsluta affären också så jag kunde åka till Thailand i lugn och ro och vila upp mig. Som du redan förstått så hade budprocessen tvärtom blivit stekhet och det var därför kompisen vill få bort mig så snabbt.

Dagen innan jag åker hem från Vegas i slutet av maj 2003 så ringer min bror mig och berättar att det blivit bostadsrätt. Att jag blev helt tokig är en underdrift. Här går man rakryggad genom livet och står för sitt ord, och varenda jävel ska blåsa en. Först Expekt, sedan Kniven och nu den här idioten. Nu fick det vara nog. Nu var det dags för payback. Kniven stod först på listan, men jag hade en plan för idioten också.

Under sommaren 2003 drevs jag av fullkomligt hat där jag bodde i en souterränglokal utan solljus. I efterhand kan jag konstatera att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk. En vän till mig sa att jag visade upp ”tecken på mental förvirring”.  Det är en viktig förutsättning när du läser resten.

Russ smider planer

Russ och jag mailade varandra fram och tillbaka. Det finns mycket pinsamma saker jag skrivit om folk. Men det är som om du fick uppspelat vad du sagt på fyllan. Du skulle inte tro på det själv om du inte fick höra det med egna öron. Du säger värre saker än du tror och det är ännu pinsammare i skrift.

Men Russ har också blandat och gett i de på nätet utlagda mailen. Ingredienserna är korrekta, men han har kryddat anrättningen ordentligt. Och om någon läst dem så förstår jag om de är övertygade om vad än Russ påstår. Men egentligen spelar det ingen roll. En mailutskrift kan aldrig vara ett bevis då det är det lättaste i världen att förfalska. Men jag är medveten om att jag skrivit riktigt dumma saker, även om jag inte kommer ihåg vad.

På väg hem från en kall turneringsresa i Helsingfors läste Peter Eichhardt och jag i tidningarna om ett spektakulärt värdetransportrån. Vi var båda bakis som fan och började fantisera om att genomföra ett värdetransportrån för att få tiden att gå. Vi planerade brottet i detalj i timmar, men naturligtvis så var det bara underhållande fantasier som fick tiden att gå.

Så var det med Russ och min kontakt från början, men det utvecklades till något annat.

Det var Russ som stod för planerna. Christer Björin fick absolut inte se Russ i Stockholm, då skulle allt avslöjas på en sekund. Inga greker eller danskar fick vara närvarande eftersom de var kända fuskare och själva hade köpt utrustning genom åren. Spelet skulle vara limit. Det behövdes en oskyldig ”nyttig idiot” som efteråt kunde intyga att allt gått rätt till om offret började gnälla.

Christer Johansson skulle passa perfekt som den ”nyttiga idioten”. Han hade precis vunnit WTP-finalen i Paris och 500 000 euro. Han spelade mycket och hög limit på nätet. Han var enligt mig naiv i vissa sammanhang och skulle aldrig misstänka något. Och hans trovärdighet var hundraprocentig.

Russ tjatade om Erik123 (som då var ett av de största namnen på nätpoker) tills mina öron blödde, men jag var inte intresserad av att ta in ett kort till i leken.  Jag hade träffat Erik Sagström en gång under SM i Turkiet 2002. Jag hade ingen koll på honom och ville absolut inte blanda in ett osäkerhetsmoment till.

Planen var att en ”miljardär” som jag träffat i Vegas skulle dyka i Stockholm för affärer. Han ville bara spela limit och vi siktade på 150-300 dollar och kanske 200-400 dollar. Dollarkursen stod i runt åtta kronor. Jag hoppades att vi skulle kunna få av Kniven cirka 100 000 dollar. Kniven är en ruskig maskinist, men han är också intelligent och hade nog gett upp efter ett tag då det var mycket speciella förutsättningar. Förhoppningen fanns att han skulle vilja höja insatsen, men att vinna mer än 100 000 dollar såg jag inte som troligt.

Russ hade två kumpaner som krävdes för att genomföra planen, en tekniker och en ”miljardär”. Kumpanerna tyckte inte att det var värt att åka över Atlanten för summan vi rimligen kunde få av Kniven. Förblindad av mina hämndplaner kryddade jag anrättningen. ”Det fanns nog chans att vinna mer än så.”

Under tiden hade jag kontakt med Kniven. Han var intresserad, men tjatade hela tiden om Erik som han trodde kunde vara en fisk live. Russ ville såklart hela tiden fuska mot alla, men jag ville bara hämnas på Kniven. Jag hade misslyckats ett par gånger tidigare med att få hämnd på Kniven. (Garanterat för att jag var en nybörjare på blåsningsområdet.) Och nu är jag hade ett bra läge så blev jag riktigt spattig när det helt plötsligt kanske inte skulle bli av. I desperation av att det inte såg ut att bli något så kryddade jag ordentligt. Visst skulle vi försöka maximera vinsten om spelet blev en verklighet.

Jag skulle ha öronsnäckan i örat då det var jag som skulle vinna för trovärdighetens skull. Det skulle innebära att jag skulle kunna styra hämnden enbart mot Kniven. I teorin fungerar det här perfekt, men i praktiken är det naturligtvis bara trams. Det går inte, men i det tillståndet jag var så övertalade jag mig själv att det skulle fungera alldeles utmärkt.

Russ kommer till Stockholm

Russ kom till Stockholm innan kumpanerna.  Russ och jag spenderade en del tid tillsammans. Han var extremt intelligent och en pokerspelare i världsklass. Vi hade trevligt tillsammans och en rolig anekdot är när han köpte sex stora citronbiskvier som han tryckte i sig på en kvart. Det måste ha varit över 3000 kalorier.

Jag kommer mycket väl ihåg exakt det ögonblicket när vi mötte upp kumpanerna på Arlanda. Fantasierna hade plötsligt blivit verklighet och jag insåg väldigt klart att jag ville dra mig ur. Det var varken kul eller spännande längre. Bara olustigt.

Men jag såg också mig själv i honom. Han var mycket bitter och förblindad av hat och revanschbegär. Det var som att titta in i en spegelbild och jag gillade inte alls vad jag såg. Mina kalla fötter blev ännu kallare, men tärningen var kastad och studsade vidare.

Innan de kom över så hade jag ställt kravet minst tio gånger att om utrustningen inte höll vad den lovade så skulle jag kunna blåsa av operationen utan gnäll från de andra. Inga problem tyckte Russ. Inte ens FBI skulle kunna upptäckta oss. Antennen i hörsnäckan var omöjlig att se och kameran i taket var stor som ett knappnålshuvud. Och. Så. Vidare.

Utrustningen var bra, riktigt bra, men jag letade utvägar. Antennen stack ut ur örat ett par millimeter och stod man nära kunde man också se snäckan. Med långt hår hade det varit omöjligt att se, men jag var snaggad. Kameran var, om inte knapphålsstor, så kanske fyra millimeter i diameter. Men teknikern hade gjort ett 15 centimeter stort hål i taket som han satt ett galler över. Om man tittade upp genom gallret kunde man tydligt se en fet sladd och en knopp. Det blev ett himla tjafs. Russ höll med mig att det såg för jävligt ut, men tyckte att ingen skulle tänka på det och så vidare. Förmodligen hade han rätt, men min utväg var klar.

Det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle gå med på något när det såg ut sådär. Det var inte noll risk som utlovats. Det är bara att åka till Hotell TaInn bakom McDonald’s vid Skogskyrkogårdens slut och titta själv. Hålet finns i det sista rummet mot Nynäshamn på nedre botten mot McDonald’s. 

Vilka jävla danskar?

Danskarna var aldrig inbjudna till spel. Tvärtom så fick de absolut inte komma några danskar. Det folkslaget var tydligen väl förtrogna i spelfuskets värld enligt Russ. Det här är absolut ingen anklagelse mot de danskar som var i Stockholm. Jag visste inte ens vilka det var som skulle dyka upp. Det handlade bara om Russ allmänna inställning.

Det var en dragkamp mellan danskarna och ”Miljardären” om vilket alternativ som skulle erbjuda bäst spel för Kniven, Christer och Erik. Det verkar troligt att svenskarna och danskarna senare på plats själva diskuterat olika möjligheter. Men det är ingenting jag kan hållas till svars för.

Danskarna var aldrig inbjudna, och hade under inga omständigheter blivit inbjudna.

Dessutom var det en fysisk omöjlighet. Hotellrummen är mycket små. Det fanns inte plats för ett vanligt pokerbord. Jag specialbyggde ett sexsidigt bord med cirka 110 cm i diameter för att det överhuvudtaget skulle gå att spela. Spelantalet var alltså max sex spelare.

Detta kan lätt kontrolleras genom mail utlagda på nätet av Russ. Om man nu inte tror att Russ lagt ut falska mail till min fördel. När han skulle smutskasta mig så åkte en del med som faktiskt bekräftar min historia. Men de som gick igenom allt Russ lagt ut på nätet letade bara efter detaljer som kunde användas mot mig och lämnade hjärnan hemma.

Jag vill ur, men hur?

Christer Johansson hade tackat ja till spelet nästan på en gång. Kniven velade och ville varken tacka ja eller nej. Han ville spela med Erik och då ringde jag Erik och tjatade. Erik velade också.

Men när jänkarna nu var på plats så ville jag ur. Men det måste också göras med elegans så att jänkarna inte blev förbannade. Och framförallt så att ingen annan anade oråd. Jag märkte att Kniven blev mer och mer negativ ju mer jag tjatade per telefon. Så jag tjatade. Jänkarna stod bredvid och ville att jag skulle ringa och tjata. Det passade mig perfekt. Det finns bara en anledning till att Kniven inte var sugen, och det var att han anade oråd.

Jänkarna ville att jag skulle åka till Oxen och tjata. Där träffade jag Kniven och nu var det ett bestämt nej. Om ”Miljardären” ville spela var det bara att komma dit. Jag spelade upprörd och använde de självklara argumenten. Jag känner Kniven väl och visste att hans nej var definitivt och då kunde jag lika gärna köra bluffen i mål.

Då var det avklarat och nu var de bara jänkarna kvar. De blev helt galna. De hotade mig med deras maffiakontakter, de krävde skadestånd av mig och krävde att jag skulle försöka få över Erik och Christer till hotellet.

Det är självklart att om Kniven tackade nej så fanns det ingen chans att Christer eller Erik skulle komma. Och då kunde jag gärna bluffa vidare. Det kostade inget. Tvärtom så skulle det vara mitt naturliga agerande om allt var i sin ordning.

När jag ringde Christer så var han också mycket riktigt negativ. Erik svarade inte alla gånger jag ringde, men jag pratade med honom också. Erik har gjort en stor sak av att jag försökt få över honom efter att Kniven tackat nej, men det betyder ingenting. Tror också att han blandar ihop telefonsamtal före och efter Knivens nej. Vi har också olika minnesbilder över antalet samtal jag ringde honom.

Inte för att det spelar någon roll, men det visar att även om Erik naturligtvis inte ljuger så kan han komma ihåg fel. Precis som att han kommer ihåg fel beträffande valutan som var dollar och inte kronor. Och att han har för sig att det fanns en dealer på plats vilket inte heller stämmer. Om inte jag kommer ihåg fel, men vem skulle det ha varit?

Det var många år sedan och jag kommer inte ihåg alla detaljer, och det tror jag ingen annan gör heller.

Mellan varje samtal stod jänkarna och gormade på mig. Jag käftade tillbaka och pekade på det stora hålet i taket. Jänkarna ville se på telefondisplayen att det var Erik och Christer jag ringde. Har för mig att de ville att jag skulle prata engelska med Erik och Christer så de kunde höra vad jag sa. Har för mig att ett samtal var på engelska med Erik, men jag kommer inte ihåg bestämt.

Det var en mycket otrevlig stämning med jänkarna. När de till sist insåg att loppet var kört så ville de skicka in ”Miljardären” på Oxen för att falskspela. Han var tydligen en av världens främsta falskspelare. Han visade upp sina trix i förhoppning om att övertala mig. Han var sjukt bra. Den som sett en skicklig magiker vet vad jag pratar om. Han drog handen över håret och på något konstigt sätt gömde han kort under tröjan bakom nacken för att sedan plocka tillbaka dem när det behövdes. Det gick inte att se, fast jag visste vad han gjorde och vad jag skulle titta efter.

På Oxen spelade de 2000-4000 limit, vilket var högre än vad som diskuterats innan. De spelade bland annat triple draw low, ett spel som gjort för att fuska i. Om jag släppt lös ”Miljardären” där så hade han minst vunnit en miljon kronor. Men jag var inte intresserad av det. Det var Kniven jag var ute efter, ingen annan.

Ingen verkar komma ihåg att ”Miljardären” var på klubben. Jänkarna krävde det för att få bevis på att det fanns ett högt spel överhuvudtaget. ”Miljardären” och jag stod bredvid och tittade på när de spelade i ett par minuter. Erik säger att det bara finns en sanning. Det är sant, men minnet kan spela en många spratt. Och alla verkar till exempel ha glömt bort att han var där.

Efter det blev det nya bråk med jänkarna. De garanterade att ingen skulle märka något och att det var riskfria pengar som bara väntade på att bli hämtade. Det är sant, men jag var inte intresserad.

Russ skriver att han gått ut med hela historien som en hämnd på mig. Det är rimligt att tro att han vridit historien så mycket han kan till min nackdel. Men i sin iver att smutskasta mig skriver han det jag hävdat hela tiden:

They were playing 300-600 Euro at a casino in Stockholm during this
time, but Ken who was sure he’d get the players, was not able to bring
them over. The game at the time was 6 handed, with three Finnish
players and three Swedish players. Ken, was basically a tough guy, who
turned chicken. After not being able to get the players over, we still
had our mechanic, the best in world under pressure. We needed Ken to
take us into the casino to win, since it wasn’t possible to just go in
for some reason. One of the games was triple draw low, which was an
automatic win for us, unless you could beat the ‘nuts’ every hand.

Jag fegade ur. Där har du det svart på vitt. Det är det jag hävdat hela tiden och därför har jag vägrat att ”erkänna” saker som inte var sant.