Inlägg som raderats av Ken

Jag vet inte varför men Ken har för 2 gången raderat inlägg som gjort.
Tur att jag har lärt mig att man ska spara allt man har.

Jag föstår faktiskt ingenting det är är inga lögner jag har skrivet och bara min egen hypotes som finns inlagt.
Speciellt ingenting nytt som jag kommer med.
Samtidigt skrivs det konstant hatiskt meddelande till Westerlund som får vara kvar.

Här är inlägget som han inte vill att folk ska läsa.

Anonym:
söndag 9 maj, 2010 kl 09:15
MRDing:Ditt namn påminner mig om en rolig tidning som fanns förr En Ding Ding Värld.
En tidning med mycket sanning i=)

Allafall så tror jag dina frågor kan ha en viss betydelse och jag kan göra en likadan sammanställning fast utan frågor utan bara vad vi vet fast mot ken.

1.Han undviker en del frågor.
2.Hans trovärdighet är redan sjunkit i sank.
3.Han har erkännt fusk försök.
4.Han har erkännt fusk innan Ken-Gate skandalen.
5.Han har haft ca 5år på sig att täppa igen allas fråge tecken.
Vilket inte talar för hans fördel.

Jag kan göra den här spalten hur lång som helst vilket jag också kan göra mot Westerlund.

Men det Ken har sagt det har jag har trott hela tiden samma sak gäller mot Westerlund.

Dom båda ha rätt i mina ögon och varför dom fortsätter bråka har jag ingen aning om.
Det finns lixsom inget mer att tillägga till denna storyn.

OM INTE

1.Om det Ken Skriv på PF har nån form av betydelse.Kan det syna något av det han har sagt??
Fast eftersom OlaB har tagit bort den tråden så vet vi inte om det fanns något av betydelse där.

2.Christer eller Erik går ut med att någon av dom har talat med M.W och bett han gått ut med storyn.

3.Ken skriver att Prosharks har betalat Westerlund för att gå ut med storyn och han har bevis på detta genom en trovärdig källa så vem är källan?????

Det kan förklara faktiskt varför Ken fortfarande tycker illa om J.G(PS) och M:W men inte Ola.B(PF) eftersom båda har diskuterat fusket på respektive forum.

Man kan hitta konspirationsteorier i allt.

Vad som är sant lär vi nog aldrig få reda på.

Sen kommer lögnerna då som jag inte tror på.
Westerlund skulle vara mytoman vilket jag tycker är ren skitsnack och det finns inget som tyder på det och hittils har ingen lyckas övertala mig om det.

Var är alla dessa lögner som förklarar hans beteende som mytoman???

Han har erkännt mindre smickrande saker om sig själv och vad jag vet så är det inget en mytoman gör.

Däremot tror jag att han överdriver ex sin vänskap med alla dom inblandade.

Allafall det är det intrycket jag har fått om Westerlund via nätet då jag inte känner han irl.
Men jag kan vara helt ute och cyklar.

Isåfall tror jag mer på att Ken skulle ha narcissistisk läggning.
Vilket är min bild via media och internet uppfattning.
IRL tycker jag ingenting.

Tycker båda parterna ska gå vidare allafall om inte det finns något nytt i storyn.

PS:Vill höra storyn om Martin poker och hur ni kunde lägga allt bakom er tillslut.


Jag skriv ett inlägg strax efter där jag skriv att det var jag då jag glömde skriva ditt mitt namn.
Den tog bort också..


Här kommer hans svar

Ken:
söndag 9 maj, 2010 kl 16:55

Du är helt slut. Jag har tidigare förklarat för dig att vissa inlägg hamnar i karantän då det innehåller vissa nyckelord för att förhindra spam. Förövrigt kan jag tillägga att dina slutsatser nästan uteslutande är ologiska, men det kanske beror på att du inte läser ordentligt?


Funderingar Maj 9, 2010

Man kan sitta och kontra nonstop här åt båda sidorna.
Vilket inte kommer leda något vart.
Att Westerlund ljuger som en mytoman har jag inte fått en enda bekräftning på.
Däremot kanske han överdriver sin vänskap med dom berörda.
Men det är tyvärr många som säger att dom är god vän med folk när dom är bara ytligt bekanta.Så det får man inte fästa sig så stor vikt på.

Däremot om någon synar Westerlund och ber Christer skriva ett inlägg på sin blogg på PS där man vet att han är han.
Där han intygar om vad som är sant eller inte.

Då kan man ifrågasätta Westerlunds trovärdighet.
Men fram tills dess har jag inte hittat ett enda bevis på varför han ska ljuga förutom att han skulle vara mytoman.
Vad är då bevisen på att han skulle vara mytoman?

Det enda han har gjort är att gått ut med denna storyn och berättat till folket vad han vet då han tyckte Ken var en falsk och dålig människa.
Vem hade inte gjort det?????

Han kan mycket väl vara mytoman men det vet nog bara dom som känner och har umgåtts med han.Men inget som framgår på nätet tyder på det i mina ögon.

Men just nu så är Kens trovärdighet lösare i mina ögon.

1.Vi är alla överrens att Ken har fuskat både före och innan Ken-Gate som han också har erkännt.

2.Att Ken har ljugit vid ett flertal tillfällen till dom inblandade vilket också finns bevisat och som han har erkännt.

3.Ken har också sagt att han är en bra skådespelare och vi vet alla att han kan argumentera för sig.

3.Vi har fått Ken version som han har haft 5-7 år att fixa till och att göra att det ser bra ut.

Men varför ska Ken Ljuga finns det nån anledning för att det ska låta så bra som möjligt om man nu kan få fusk och låta bra.

Jag kan säga att jag både tror och inte tror på Ken.
Jag köper också Westerlunds story.

Dock tror jag inte på att PS skulle ha betalat Westerlund att driva frågan upp till ytan och hålla den färsk.
Inget jag har läst tyder på det men vad som sker bakom kuliserna vet bara dom själva.
Fast både PF och PS sida stängde sina trådar snabbt om ken vilket jag tyckte var märkligt om dom nu samarbetade mot Ken.

Nej du Ken tyvärr så tror jag dig inte där.

Men om det är sant så förstår jag varför du är sur.


Fem saker pokersverige skulle kunna tänkas tacka Ken Lennaárd för

lördag 8 maj, 2010 kl 11:48

Var det bra att Sverige gick med i EU? Den frågan har inget svar då vi inte vet vad som hänt annars. Du kan ha en uppfattning och argumentera för den, men det betyder egentligen ingenting.

Var det bra att jag var ett ansikte som syntes och hördes överallt under pokerboomen i Sverige? Du kan tycka vad du vill, men det finns inget facit eftersom det inte finns några alternativ.

Det finns dock en del fakta. Faktum är att inte någonstans i hela världen så har någon synts så mycket och haft en sådan dominant ställning som jag hade under pokerboomen i Sverige. Och inte någonstans i hela världen har pokerboomen varit så explosionsartad och så stor som i Sverige.

Om det finns något samband får du tycka vad du vill om. Det finns inget facit.

Men det finns några saker som Pokersverige skulle kunna tänkas tacka mig för.

  1. 1.       Jag är bra underhållning.

Vare sig du gillar mig eller stör dig på mig så måste du hålla med om att jag bjuder på show. Många människor är riktigt tråkiga. Vissa är ännu tråkigare. Många av dem bor i Sverige. De har nästan ingenting att prata om, eftersom de är tråkiga. Det är tur att det finns sådana som jag, annars skulle alla dessa tråkiga människor inte ha någonting alls att prata om.

  1. 2.       Jag startade pokerförbundet

Pokerförbundet startades våren 2004 när Kniven, Koray Saka och jag startade Klubben. Det var ett bra sätt att befästa sin position som ägare till rättigheterna till poker-SM.  Jag klev av Klubben snabbt och blev ensam ansvarig för förbundet. Det verkade vara ett roligt projekt, men då måste man göra det på riktigt. Multipoker hade gjort reklam med Kniven efter hans WPT-vinst. Efter mycket tjafs enades de om att Pokerförbundet skulle få 100 000 kronor i kompensation där Martinspoker officiellt skulle stå för hälften.  Hösten 2004 inser jag att förbundet kan bli någonting stort och att jag måste hitta på någonting med pengarna.

Det var ett helvete att få med folk. Ingen ville vara med och ingen ville sitta i styrelsen. Men med en vision och lite tjat fick jag ihop en styrelse. Åsiktsmaskinerna ordbajsade på nätet och skadade vårt arbete. De kunde ägnat fem minuter åt att googla på nätet eller till och med ringt oss för att se att de hade fel. Men nej, ut med skitsnack och felaktigheter på nätet bara. Ena dagen sköt de från ena hållet och nästa dag sköt de från andra hållet. Detta kostade oss säkert ett år.

Jag stod för i stort sett allt tankearbete och för allt som hände. Efter årsmötet 2006 hade vi en bra styrelse där alla hade fördelade roller och en gemensam vision. Vi ville ha Ola Brandborn som ordförande, men han ville inte. Det var ingen som ville så det fick bli jag igen. Precis som året innan. Men nu hade vi ett bra gäng som alla bidrog och det började hända grejer.

Vi lyckades sälja rättigheterna till nät-SM till Nordicbet för 2,5 miljoner kronor trots att förbundet mest var ett tomt skal uppdiktat av undertecknad. Ola Brandborn gjorde ett bra jobb, men som Nordicbets marknadschef Lars Söderlund sa under presskonferensen ”Ken, vi hade aldrig betalt så här mycket om det inte varit för dig, jag vet att du kommer göra det här till en succé.”

På ett och ett halvt år hade pokerförbundet gått från en vision till 4000 medlemmar med en bra styrelse , en gemensam plan och 2,5 miljoner på banken. Det var dags att gå på storoffensiven.

Då kom Kengate.

Jag sa som det var och styrelsen gav mig sitt stöd. Förmodligen mest för att ingen annan kunde fylla mina skor och ändamålen helgar medlen. När det senare brakade loss ordentligt stod jag själv. Kommer aldrig glömma när jag avgick som ordförande. Så många hade aldrig varit på ett förbundsmöte förut. De gamla Kortoxendamerna Lena och Gia var där på första parkett. Visste inte ens att de var medlemmar.

Jag sket i vilket. Ville de inte att jag skulle slita oavlönat och göra en massa nytta så fick det verkligen vara. Efter att jag avgått visste jag exakt vad som skulle hända. Ingenting. Visionen dog och ingen kavlade upp armarna. Giriga krafter tog över och förbundet dränerades på pengar. Jag sa då att när pengarna är slut så är förbundet slut. Den dagen är sedan länge här.

Det är lite humor att drevet ville att jag skulle avgå som ordförande i Pokerförbundet, där jag oavlönat gjorde nytta för Pokersverige. Ett bättre straff hade väl varit att jag skulle göra bot genom hårt arbete för förbundets räkning?

Om jag fått vara kvar hade följande hänt:

En kommission som kunde döma i tvister mellan nätbolag och spelare låg i startgroparna. Allt var klart. Nätbolagen var eld och lågor. Bo Sehlstedt, Peter Eichhardt och Peter Gunnarsson hade tackat ja till att vara domare. Kommissionen hade bidragit enormt mycket till att ge pokern en seriösare stämpel.

Jag hade gjort en landsomfattande turné till alla klubbar för att få alla att dra åt samma håll med en gemensam vision och hitta 25 distriktsordföranden. Vi ville dela upp Sverige i 25 landskapsdistrikt då vi annars inte kunde samarbeta med Svenska Spel. De ville inte samarbeta med illegala spelklubbar. Genom dessa 25 personer skulle vi kunna ha direkt demokrati och få snabb feedback och kunna förankra beslut. Alla distrikt skulle få uppbackning med pengar och formalia som stadgar och annat.

Om Pokerförbundet var seriöst kunde vi ha ett samarbete med Svenska Spel. Och här kommer det fina i kråksången. Då Svenska Spel anser att alla nätoperatörer är illegala så ser de inte heller dem som konkurrenter. Det innebär att deras kundregister inte har något värde. Svenska Pokerförbundet hade år 2007 haft över 100 000 medlemmar. Hur mycket tror du det kundregistret hade varit värt med en stabil organisation? Vi hade kunnat få rabatt på allt från hemförsäkring till McDonald’s. För att inte snacka rakeback, bonuserbjudande och frirullar. Eller annonsförsäljning på hemsidan. Förbundet hade lätt dragit in 10 miljoner per år.

Jag hade även en plan för poker-SM som hade inneburit ett förstapris på tio miljoner och tv-bevakning. Jag kan garantera att det inte var drömmeri.

I ett par år hade jobbat med att knyta kontakter med politiker. Tror ni att de lyssnat om jag haft 100 000 medlemmar i ryggen? Vi hade kunnat påverka den kommande spellagen på ett avgörande sätt.

Varför gjorde jag det här? Jag ville lämna ett avtryck i historien, göra någonting riktigt stort, och hjälpa pokersverige på ett avgörande sätt för överskådlig framtid. Ett ståtligt arv av en Mr Poker.

Alternativet känner du till vid här laget.

  1. 3.       Jag tog striden med Skatteverket

Jag har tagit fajten med Skatteverket om skatt på vinstfördelning av prispengar i turneringar utom EU.

Skatteverket vitsordar att i mitt fall så har avtalet funnits, men anser att om man gör ett avtal som reglerar vinst i en pokerturnering så ska vinnaren (innehavaren av lottsedeln) betala skatt på hela beloppet i alla fall, då det är svårt att kontrollera och det finns chans till skattefusk. Mitt försök att jämföra med frisörer och korvgubbar missade tyvärr målet. Precis som mitt omvända resonemang att om en svensk i så fall har en del i en icke-svensk så är den vinsten skattefri – och det kan den ju inte vara.

Ett avtal om fördelning av vinst i en pokerturnering har glasklart formen av ett enkelt bolag. Det finns prejudicerade fall. Men vad Pokersverige tyvärr fortfarande inte insett är att det inte handlar om rätt eller fel. Det handlar om att få in så mycket skatt som möjligt. Och de dömande instanserna är bara Skatteverkets förlängda arm.

I Länsrätten förlorade jag då de påstod att det inte var utrett om det var en person eller ett bolag jag hade avtalet med och vägrade därför ta beslut i sakfrågan, och tyckte att jag därför skulle betala skatt på hela beloppet. Att personen ifråga ägde bolaget till 100 procent och därför var samma ”sfär” struntade de helt sonika i. Det var fem personer som skulle döma. En tittade ut genom fönstret genom hela rättegången och en annan sov.

I Kammarrätten dömer tre domare så där hade jag stora förhoppningar. Jag hade täppt till hålet så att det skulle vara glasklart vem avtalet funnits med. Min advokat sa att Kammarrätten till och med var mer fiskala än Skatteverket, men hur jag skulle kunna förlora övergick mitt förstånd.

Men jag torskade igen. De måste verkligen ha klurat länge innan de kom på hur de skulle motivera domen. De påstod att man inte kan avtala bort kostnader och därför skulle jag betala skatt på hela beloppet. Det är så dumt att jag var tvungen att läsa det tio gånger innan jag förstod vad de menade. Vadå avtala bort kostnader? Kostnaderna var tagna och det var en förutsättning för avtalet. Det var eventuella vinster som reglerades i avtalet.

Jag torskade att betala skatten (förutom det jag redan torskat på advokatkostnader). Det betyder att alla avtal du gör före eller under en pokerturnering inte gäller. Du ska betala skatt på hela vinsten. Och du kan aldrig vinna genom att gå till Länsrätten och senare Kammarrätten. De kommer bara hänvisa till mitt mål och sedan är det torsk för dig också. Tänk på det innan du sluter ett avtal innan eller under WSOP i sommar.

Hade jag haft ett starkt förbund i ryggen med lite medial uppbackning så är jag övertygad om att de inte vågat resonera så befängt och därmed dömt enligt gällande lag. Jag kontaktade förbundets ordförande Peder Månsson innan Kammarrätten. Det var exakt det här Pokerförbundet hade bildats för. Den här striden var monumentalt viktigt. Men förbundet ville inte ha med mig att göra. Dessutom hade de bränt alla pengar.

Det finns en en-outare kvar. Jag har överklagat till Regeringsrätten. Men nu gör jag det själv. Jag har sparkat min advokat.

Av alla som överklagar till Regeringsrätten så får två procent prövningstillstånd. Av de som får prövningstillstånd så vinner 50 procent. Det innebär att jag har en procents chans att vinna. Om jag lyckas med det så ska alla som vinner prispengar i pokerturneringar utom EU var mycket tacksamma.

  1. Jag tog en annan strid mot Skatteverket

Det fanns en annan tvist. Skatteverket påstod att arrangören hade sin naturliga hemvist utanför EU och därför skulle jag betala skatt på hela min vinst i en pokerturnering i London. De hade blandat ihop det här med hur pokerturneringar på nätet skulle regleras då nätet inte är en fysisk plats, vilket nog alla håller med om att London är.

Hur ska man argumentera mot något sådant befängt? Spel i Storbritannien är reglerat. Om någon arrangerar en turnering där så har de tillstånd. Det räcker så. Punkt. Slut.

Jag lyckades vinna i Kammarrätten, men tro inte att det var en enkel match. Jag vann för att rätten ansåg att Skatteverket inte lyckats göra gällande vem arrangören var och därför kunde de inte döma till Skatteverkets fördel. Jag vann med 2-1. Rättens ordförande tyckte att Skatteverket gjort gällande att arrangören hade sin naturliga hemvist utom EU och ville döma till Skatteverkets fördel.

Lek gärna med tanken om det varit någon annan som tagit striden med Skatteverket. Hade de kunnat göra ett lika bra jobb?

Hursomhelst så kan alla som vunnit på EPT-touren från 2006 och framåt tacka mig för att de slipper betala 30 procent skatt på bruttovinsten. Väl bekomme.

  1. Jag sänkte raken för alla

Jag anställdes som konsult av Svenska Spel för att företräda svenska pokerspelare. Jag tog uppgiften på allvar. Det gick inte att göra vad som helst med mjukvaran då Boss Media suger, men vi skulle också bestämma rake.

Om du kommer ihåg så var det ett himla gnäll från förståsigpåare som visste att Svenska Spel skulle ta tio procent i rake. Well, då poker är en tjänst där kunderna spelar mot varandra så regleras det inte på samma sätt som Stryktipset och Oddset. Faktum är att Svenska Spel kunde erbjuda spel med noll rake.

Och det var det jag argumenterade för. Jag skrev ett memorandum till styrelsen för Svenska Spel. Jag tjatade och argumenterade tills ledningsgruppen skrattade åt mig. Men jag visste att om man vill förskjuta deras perspektiv maximalt så måste man ta i så mycket man kan.

Från början tänkte Svenska Spel ha fem procents rake som alla andra. Men när Ira Gladnikoff och jag argumenterat klart så blev det hälften – 2,5 procents rake.

Då Svenska Spel snabbt blev en av världen största pokersajter så var andra bolag tvungna att följa efter i prispressen. Om du spelat mycket nätpoker så har du sparat mycket pengar tack vare mig.

Entractions grundare Per Hildebrand sa ett halvt år senare: ”Grattis Ken, nu har du snart fixat halv rake i hela Europa.”

Alltid något

Jag förstår att dessa fem små saker inte går att jämföra med vissa åsiktsmaskiner på nätet och deras oöverträffade insatser för svensk poker. Men det är i alla fall fem saker jag gjort. Hoppas att det varit till glädje för någon.


Mina egna tankar och funderingar runt Ken -Gate

Vilken jävla soppa hela grejen är.

Vet inte riktigt vad jag ska tror.

Jag tror så här.

Westerlund.

1.Har överdrivet sin vänskap med Martin,Christer och Erik.
2.Att han har fått någons tillåtelse förmodligen av Christer.
Pga av att dom är konflikträdda så fick han ta han om det hela.

Frågor vi alla vill ställa mot Ken och Westerlund

1. Varför försvarar inte Christer och Erik Westerlund som fått en massiv kritik sen han har gått ut med detta då ingen verkar tror honom.

2.Varför ringer inte Ken upp och frågar Christer och Erik om det är sant  att han fick deras tilllåtelse att gå ut med hela historian som Westerlund har sagt.

3.Fick Westerlund Betalt av Prosharks att gå ut med detta för att öka aktiveten på Prosharks forum?

4.Om Prosharks verkligen har betalat Westerlund för gå ut med detta som Ken säger att han har hört detta ifrån trovärdig källa.Så vem är källan och varför går inte du eller din källa ut med detta.

5.Varför säger Westerlund att han är god vän med Martin,Erik och Christer men ingen verka vara tillräcklig god vän tbx och stötta honom i detta när ingen tror honom.

6.Hatar Ken verkligen Martin fortfarande?
Det låter som dom har nån form av dialog med varandra fortfarande och har någon nån form av hat kärlek kanske.

7.Har Ken tjänat några kronor för sin Betfair Banner på sin blogg?







Kengate, del 5 – Efterspel

fredag 7 maj, 2010 kl 16:29

En resa till Dallas

Jänkarna var besvikna när de tvingades åka hem tomhämta. Russ varnade mig för att Texasgubbarna var sura på mig och att jag skulle akta mig för dem. Å andra sidan varnade de mig för Russ.

Jag var också, som sagt, ute efter idioten som blåst mig på bostadsrätten. Texasgubbarna hävdade att de hade alla möjliga bra kontakter. De ville gärna sälja fuskutrustning till mig. Jag låtsades vara intresserad så jag kunde närma mig ”Miljardären” och ta upp mitt egentliga ärende, som vi berört i Stockholm. Över jul och nyår 2003 åkte jag till Dallas. Det skulle heller inte vara fel att få en utbildning i hur olika fusk kan gå till. Jag var hemma hos ”Miljardären” och han visade mig allsköns varianter av fusk. Jag var hemma hos teknikern och fick se all upptänklig fuskutrustning. De ville framförallt pracka på mig ett magnetiskt backgammonbräde som vägde trettio kilo.

Jag var inte intresserad. Jag var fortfarande ute efter Kniven, men det skulle få ske på något annat sätt än falskspel. Mitt egentliga ärende skulle gå på 10 000 dollar. Vi beslöt att jag skulle skicka 5 000 dollar med Western Union som förskottsbetalning. Det var en blåsning från deras sida som kostade mig 5 000 dollar.

För att förekomma korkade slutsatser så hade det inte varit någon skillnad om jag åkt till Dallas för att köpa fuskutrustning att använda mot Kniven. Eller hur? Men nu var det inte så.

Livet går vidare

Kniven hade mycket riktigt förstått att jag var rasande på honom. Vi pratade ut så gott det gick och jag fick ekonomisk kompensation.  I mars 2005 vann jag 242 000 dollar i en turnering i Las Vegas. Mycket riktigt hände det jag misstänkt. Jag fick ett mail från ”Miljardären” som önskade pengar för att vissa hemligheter inte skulle komma ut. Jag bad honom dra år helvete. Jag har aldrig, och kommer aldrig gå med på utpressning. Det är en helig princip jag har.

Skiten träffar fläkten

Russ fick reda på att jag blivit känd och beslöt sig för att straffa mig för att jag gått bakom ryggen på honom. Det hade jag inte, men jag förstår att han trodde det. Russ hade lovat mig att aldrig hänga ut mig, och jag tror att han hållit det om han inte känt sig förbigången. Jag förstår honom och är inte ens sur på honom. Det intressanta är att han påstod att han fuskat med flera andra kända och respekterad pokerspelare. Undrar vilka det kan vara?

Det första som stod på svenska forum var runt den 3 juni. Jag kommer ihåg det då jag var på finalbordet i SM. Det var en extremt pressad situation för mig och jag förstod att saker och ting skulle gå åt helvete. Jag beslöt mig för att invänta samtalet som jag visste skulle komma från Kniven.

Han ringde cirka en vecka senare. Jag förutsatte att han spelade in samtalet och sa inte så mycket mer än att det var han som var den enda måltavlan. Vad mer skulle jag säga? Han sa att jag fick sluta spela poker i USA och hålla mig till Europa. Lite humor eftersom jag inte tänkte spela mycket längre överhuvudtaget. Han skulle snacka med de andra och höra av sig igen. Några dagar senare kom ett samtal där han informerad mig om att de ville att jag skulle dra mig tillbaka från Pokersverige. Om jag gjorde det skulle de inte gå ut med något. Det var ett erbjudande/ultimatum jag inte tog ställning till överhuvudtaget.

För mig stod det klart att det här var för stort för att tysta ner. Det skulle komma ut big time på ett eller annat sätt. Det var game over för mig.

Jag ber om ursäkt

Jag ringde upp Christer Johansson och bad om ursäkt. Jag försökte kontakta Erik Sagström, men han ville inte prata med mig. Det respekterar jag. Danskarna visste jag fortfarande inte vilka de var och de hade inte med saken att göra så det fanns ingen anledning till att be dem om ursäkt, även om jag vetat vilka det var.

Men sen kom deras namn ut. Alla som nämnts i detta sammanhang får sina namn nedsmutsade. Därför bad jag danskarna Mads och Martin om ursäkt för det första gången jag träffade dem. Den tredje vet jag fortfarande inte vem det är.

Vid första möjliga tillfälle har jag också bett Erik och Christer personligen om ursäkt personligen. Vad mer kan jag göra? Om de inte accepterar min ursäkt så respekterar jag det.

Varför pudeln aldrig kom

Det var uppenbart att min bästa och enda chans var att göra en fullständig pudel. Att rulla mig tjära och fjädrar  och ömkligt berätta att jag inte var riktigt frisk efter allt skit som hänt. Det var dessutom sant. Men allt som folk trodde var inte sant, och jag kunde inte med att ta på mig saker som inte stämde. Även om det hade varit smart och alla ändå var övertygade om att så var fallet. Man är som man är.

Det fanns ingen överenskommelse

Den enda jag pratat med är Christer så han är den enda som kan uttala sig. Efter att jag bett om ursäkt så förklarade jag för honom att jag redan förlorat allt. Mitt anseende var kört så att gå ut med Kengate kunde inte skada mig mer då alla redan visste om det. Det fanns nog inte ett pokergäng som inte diskuterat Kengate. Jag förklarade för honom att det enda de skulle åstadkomma med att gå ut var att skada svensk poker. Jag ville slutföra vissa visioner och åtagande för Pokerförbundet innan jag avgick vid det kommande årsmötet den tredje mars året därpå.

Det fanns ingen överenskommelse. Jag informerade Christer om mina planer och argumenterade för att de inte skulle gå ut då det skulle skada svensk poker. Sen fick de göra som de ville. Allt snack om att jag brutit en överenskommelse är fel. Jag har aldrig brutit mitt ord i hela mitt liv.

Tiden går

Erik, Christer och Kniven är intelligenta pojkar. De förstod att den som gick ut i media skulle smutsa ner sig själv. Och när det gått 3-4 månader så skulle de till och med göra bort sig om de gick ut. Men varför skulle de göra det? Jag var redan körd.

Jag hade grävt en grop åt en annan, men trillat i själv. Nu låg jag där och simmade i min egen dynga. Vad mer behövde de göra? Ställa sig på kanten och pissa på mig?

Det fanns bara ett motiv för att gå ut i media – hämnd. Jag förstår och respekterar det motivet, men undrar bara hämnd på vad? Ingenting hände och ingen kom till skada.

Geigert har en plan

Joakim Geigert, Mattias Ericsson och Stefan Odelberg hade startat ett pokerforum och för att skapa trafik bestämde de sig för att dra igång ett drev mot mig. De gjorde det skickligt och drog ut på det i månader. Deras forum blev snabbt Sveriges nästa största forum och de tjänade bra pengar på att frossa i min olycka.

Då Kniven, Erik och Christer inte ville uttala sig så behövde Geigert någon annan som var villig att smutsa ner sig. Mikael Westerlund ställde glatt upp mot kontant betalning. Geigert och Westerlund kommer garanterat förneka det här in till döden, men det är faktiskt den enda anledningen som finns. Och det finns en som påstår att Geigert bekräftat det till honom.

Likt Särimner blev jag slaktade och uppäten varje dag och trafiken och värdet på forumet ökade för varje ny slakt. Pöbeln frossade och applåderade. Vilken rättskaffens man Geigert var. Efter väl förrättat värv så fick han som kronan på verket pris som årets pokerpersonlighet. I juryn satt bland andra Dan Glimne och Peder Månsson.

Skvallerbyttan bing bång

Mikael Westerlund hade inget med det här att göra. Varför skulle han uttala sig överhuvudtaget? Särskilt med tanke på hans eget bagage. Om man ska snacka skelett i garderoben så vinner Westerlund överlägset. Han har en hel kyrkogård i garderoben. Han är en ökänd bedragare och mytoman. Det finns många som kan intyga att om du någonsin lånar ut en gurra till Westis så har du sett de pengarna för sista gången.

Han sa att om jag rånat en bank så skulle han varit den första att ryggdunka mig (och säkert försökt låna såklart). Det visar vilken slags moral och kriminellt tänkande han har. Fast jag trodde att det värsta som fanns i hans värld var en skvallerbytta.

Det han tyckte var för jävligt var att det var mina vänner jag försökt blåsa. Jag hade hållit med honom om det var sant. Men det var så långt ifrån sanningen man kunde komma.

Varje gång Westerlund uttalar sig så blir det inflation på minst tio procent. På den här bloggen har Westis skrivit att jag ”försökte blåsa mina bästa vänner på miljontals dollar”.

När drevet går verkar folk inte kunna tänka klart. Westerlund skrek högst och alla tittade åt det hållet han pekade istället för att lyssna på vad ha egentligen sa och använda hjärnan själv. Till och med Ola Brandborn, som brukar vara vettig och ha integritet, tappade huvudet helt. Han gjorde ett tv-program där han bjöd in Westis, som fick sitta och kasta dynga på mig.

Kanske visste inte alla om Westerlunds bakgrund för fyra år sedan, men den som i dag ger Westerlund ett forum att torgföra sina fabler är i min bok en lika stor idiot som han själv.

Med handen på hjärtat kan nog de flesta i Pokersverige erkänna att de skvallrat , vinklat och överdrivit om mig. Och då inte bara om Kengate. Men Westerlunds show saknar motstycke.

Dit Westerlund ska som nästa hållplats har det ett ord för skvallerbyttor. Det heter ”golbög” och det är det värsta du kan vara där.

Vem talar för Kniven, Erik och Christer?

Westerlund påstår att han har mandat att uttala sig för Kniven, Erik och Christers räkning, som enligt honom är hans mycket goda vänner. Han hänvisar hela tiden till dem. Det är verkligen korkat att tro att någon skulle köpa att Kniven, Erik och Christer behöver en talesman, och i ett sådant fall skulle välja Westerlund. Det är att idiotförklara dem alla tre. Vilket skulle vara som att idiotförklara sig själv då Kniven, Erik och Christer är intelligenta. Vem som är idioten står klart, men om jag vore Kniven, Erik eller Christer så skulle jag ringa upp Westis och förklara vad som gäller.

”Det var en annan tid då”

Till mitt försvar har det på senare år dykt upp argument om att det var en annan tid förut. Det är ett dåligt försvar, och faktiskt inte något försvar alls. Bara för att alla andra mobbar tjockisen på skolgården eller snattar i butiken så är det inget försvar till ditt eget beteende.

Dessutom är det fel. Fusk förekom i princip inte på spelklubbar runt år 2000. Det var många idioter som ljög och lånade utan att betala tillbaka, men jag tror att det är lika illa idag.

På fuskfronten tror jag att den företeelsen exploderat med Internets intåg. Jag tror att det fuskas hur mycket som helst varje dag och att alla som spelar poker på nätet har blivit utsatta. Inofficiellt så vet jag åtta svenska pokerspelare, som alla tillhör de hundra största namnen i pokersverige, som är utpekade av sina medspelare som bekräftade fuskare. Och inte i något fall pratar vi om summor under en miljon kronor.

Samtidigt som Kengate blev känt i media så rullades den största fuskhistorien någonsin upp i Göteborg, där Geigert och Westerlund bor. Vi pratar om tiotals miljoner och bekräftat fusk. Men alla sanningsjägare som ville avrätta mig var nu som bortblåsta.

Det känns som att många i pokeretablissemanget nu känner med mig då deras blåa ögon fått starr av all skit de sett i pokervärlden efter Kengate. Och i det nya ljuset så var väl Kengate inte så farligt. Jag vill inte ha ett sådant medlidande. Jag vill att folk ska använda hjärnan och tänka själva.

Jag kan, by the way, informera att om du var en av dem som laddade ner ”Kengate – the movie” så fick du en trojan i din dator.

Låt den som är utan skuld kasta första stenen

Ingenting är lättare än att sitta på läktaren och peka ut fel. Särskilt efteråt när du har facit i hand. Men i stridens hetta fattar man inte alltid rätt beslut. Det som var på väg att hända var sprunget ur en extrem situation, men jag tog mitt förnuft till fånga i sista sekund.

Jag kommer alltid att skämmas så länge jag lever om jag träffar Erik eller Christer. Men det är till syvende och sist någonting mellan oss. Westerlund och resten har inte med det att göra.

Jag stod på kanten och tittade ner i avgrunden. Om du aldrig stått där själv begär jag inte att du ska förstå. Men om du själv stått där så förstår du precis.


Martins memoarer del 2: Konkreta exempel på vad som fick Ken att hata mig.

Spelsamarbetet

Som jag förklarat tidigare ingick vi ett avtal där mina spelkunskaper på olika idrotter skulle utnyttjas fr.o.m. februari 2000. Ken var dessutom generös nog att försörja mig och min familj. Hur djupt och brett sträckte sig då samarbetet? Här har vi delade åsikter. Några saker står i alla fall helt klart. Vår poker var helt separat och om jag gjorde en V75:a eller liknande (Ken gjorde sina egna), var även den separat. Vi hade inte ingått äktenskap.

 

 

Vad hände?




*  "Jag spelade för högre insatser än vi kommit överens om."

Det ligger säkert en hel del sanning i detta. Jag tog nog större risker, och var kortsiktigare i mitt tänkande än jag borde ha varit och kommit överens om. Blåsning? Viss trolöshet kan jag erkänna, men allt var transparent. Om Ken misstyckte, kunde han kritiserat mig för mina övertramp. Parbet fick honom att se mellan fingrarna.

 

 

 

*   Vi förlorade enorma pengar under fotbolls-EM 2000 i Holland/Belgien.

Vi hade från februari till maj vunnit mer än bra. Ken hade återigen varit generös och givit mig vinstutdelning, något han inte var skyldig till enligt vårt avtal. När Parbet gick för högtryck ute i Solna hos Modul 1 satte fotbolls-EM igång. Hypen var enorm och Ken, enligt gemensamt beslut, tog på Kortoxen emot spel med mycket högre insatser än normalt. För att låna en klyscha från Unibets rapporter så vann det "onormalt" många favoriter. På tio dagar hade vi förlorat hela vinsten från 4 månader och mer där till. De egna spelkonton vi hade på nätet länsades för att kunna betala förluster. Från juli 2000 spelade vi i princip inte "tillsammans" längre - i alla fall inte enligt den ursprungliga dealen. Skälet var enkelt: det fanns inget att spela för.




"Jag knullade på sidan med andra spelpolare."

När vi ingick samarbetet i januari 2000 fick jag bedyra att jag var skuldfri. Så här tio år efter är det självfallet svårt att komma ihåg, men det är nog troligt att jag förvanskade sanningen något. Kontantlån hade jag inga. Däremot fanns sannolikt "make-up" med en till två (som jag kan erinra mig om). Med "make-up" menas pengar som man endast är betalningsskyldig vid fortsatt spelsamarbete och som dras av vid framtida vinster. Självklart borde jag förklarat för Ken som inte varit i spelbranschen så länge exakt hur det låg till. Under fotbolls-EM hyrde en god vän till mig och våra familjer ett lantställe ute på Ingarö. Han behövde min hjälp med livebetting under matcherna. Detta var under samma period då jag och Ken förlorade på Kortoxen. Den första matchen jag var delaktig i förlorade vi 320 000 kr. Jugoslavien hämtade in ett 0-2 underläge mot Slovenien, med en man färre på plan, och det kostade skjortan. Inget tvivel om att Ken skulle varit med på detta, dvs. 25 % som är hälften av mina 50%. Ni förstår säkert dilemmat? Jag valde att ta förlusten själv och inte informera Ken. Hedervärt? Nej, egentligen inte. Hur resultatet blev är ovidkommande. Om vi vunnit, hade han då blivit informerad? Tyvärr måste jag nog säga "njaeee". Här anser jag att Ken har all rätt att vara förbannad.






*  Vinn 3 Greyhounds.

Under mina år som bridgespelare och framförallt som gambler har jag träffat mängder av kontakter och vänner. Lionel Wright från Nya Zeeland (dog tyvärr för några år sedan) som bodde i London var en av dom. I augusti 2000 kontaktade Lionel mig och sa att han behövde hjälp med Vinn 3, som var en av Svenska Spels spelformer. Hundar var objekten och loppen gick runtom på banorna i England. Med en omsättningsprognos på 150 000:- i veckan undrade han om jag kunde ordna "rakeback" från något ombud. Jag fixade 3 % tillbaka. Som tack för hjälpen och för att jag varje dag åkte till ombudet,  fyllde i alla kuponger, skötte penningtransaktioner osv., så fick jag vara med på 10 %. Detta pågick under två-tre månader och jag tjänade i storleksordningen 200 000:-. När Ken fick reda på hur mycket jag vunnit, och att han inte var med, då slog det totalt slint i huvudet på honom. Jag fattade uppriktigt ingenting. Vad f-n hade det här med mina idrottskunskaper att göra? Om jag sålde jultidningar skulle han vara med på hälften då också? Här tycker jag Ken är helt ute och cyklar. Hursomhelst slutade det med att jag såg till att Ken fick vara med, när han uppmärksammat mig på hur orättvist det hela var. Under november 2000-februari 2001 la jag ut pengar för Ken och vårt spelande på hundarna. Det var något han profiterade stort på, när allt summerades. När ATG:s Trio i början av 2001 gjorde inträde, försvann omsättningen och därmed möjligheten att göra fortsatta vinster på hundarna.

 
















Jag ljög om ett spel på Parbet 2002.

Vårt samarbete/avtal på idrotten hade legat på is i princip sedan sensommaren 2000. För den sakens skull slutade vi inte spela, men nu var det jag som la ut alla pengar. Det var det minsta jag kunde göra för det som han gjort för mig. Ett större mellanhavande fanns nu mellan oss (lån, stejk på poker, spel på idrott). Vi beslöt oss därför att avsluta vårt spelsamarbete hösten 2001 innan Ken flyttade till London som VD för Parbet. Med Ken boende i London och jag i Stockholm lanserades Parbet i januari 2002. Ken hade utvecklat ett samarbete med The Hendon Mob som skulle sätta upp en bettingmarknad för WSOP 2002 på Parbet. En av de "matchups" man hade var Ken "Top Hat" Lennaárd mot John Kabbaj. På vår hemsida kunde man se de senast matchade      spelen. För att skapa publicitet och få igång djungeltelegrafen spelade jag emot Ken på ett av mina många konton. Det tog inte många sekunder före Ken ringde och undrade om jag visste "vilken jävla idiot" som spelat emot honom. Om jag genom åren har känt några som kan ta saker aningen personligt, så tillhör Ken definitivt den skaran. Mitt svar blev: "Jag har ingen aning". Till saken skall sägas att jag fortsatte att spela emot honom och många andra ...

 


•1. ... för att skapa publicitet och det lyckades verkligen. Det blev en snackis det är med poker på Parbet.

•2. ... för att skapa en illusion av omsättning och likviditet för vår marketmaker The Hendon Mob - med andra ord göra dem nöjda och få dem att prata gott om oss, när de var ute och reste på andra pokertävlingar.

 

 

Jag stejkade sedan Ken för att spela på Parbet pokern före WSOP 2002. Han delar bestämt inte den åsikten utan de €10 000 jag skickade till honom var ett lån. Självklart spelade han på sig själv mot John Kabbaj, men även på annat. Den riktiga humorn i det hela var att jag slog ut John Kabbaj dag 1 i main event 2002. När jag berättade för Ken och frågade: "Hur mycket spelade VI på dig?" svarade han: "VI?" Du var inte med! "Jo, det är klart", sa jag, "vi skulle ju dela. Det var ju därför jag skickade pengarna till dig". Ken kollade sedan med Expekt-ägarna vem som hade spelat emot honom i det tidiga stadiet. Jag har full förståelse för att han lackade till när han kunde se att det var från ett av många marketmaker-konton jag förvaltade som spelen kom ifrån. Jag hade ljugit för honom. Och nu försökte jag snika till mig hälften av hans spel. Det sistnämnda är total paranoia och så långt från sanningen man kan komma.

PARBET: "Jag var inte en lagspelare i Parbet".

 

Parbet nådde en återvändsgränd våren 2001. Vi hade försökt allt. Ken var villig att förödmjuka sig själv för att nå dit vi ville på sätt jag inte ens vill gå in på. En stor eloge till honom för det. Jag åkte till Las Vegas och Tunica och skördade stora framgångar på poker. Några månader efter att jag, och definitivt "Pelle", lagt projektet på is dök en öppning upp. Jag träffade Fredrik Ryden som var en av medarbetarna på Expekt på Solvalla. Under våra samtal framstod det klart att han ansåg Betting Xchange-modellen vara framtiden. Vi hade en massa dokumenterat material efter skilsmässan med Modul 1. Fredrik fick ta del av allt vi hade. Inte långt senare satt vi på ett möte där Parbets vara eller icke vara skulle avgöras. Expekts ägare Christian Haupt och Conny Gesar erbjöd oss en deal som i ett scenario kunde leda till ett ägande av 30 % för oss fyra: "Göran", "Pelle", Ken och mig. Jag hade ingen kyla. Under förhandlingen kändes det som att de höll på att glida oss ur händerna. Jag bad om att få prata med "Göran", "Pelle" och Ken privat. De ville försöka att få Expekt att ge oss en bättre deal. Det jag nu sa är jag inte stolt över - det var ett riktigt lågvattenmärke. Jag mer eller mindre förklarade för gruppen: "Antingen tar vi den här dealen. Ett par procent hit eller dit, vad har det för värde? Nu har vi chansen att visa vilken succé det här kan bli. Tar ni inte dealen går jag till Expekt själv. Det är ändå mig de vill ha." Även om det här sades i stridens hetta, ångrar jag det djupt. Vi tog dealen, men nu var det krig i deras ögon. Nu var det jag mot de övriga tre.

 

 

I alla andra sammanhang vill jag bestämt hävda att jag var den sanna lagspelaren i hela Parbet-projektet. Det tror jag samtliga anställda på både Modul 1 och ägarna till Expekt kan intyga. Jag jobbade dygnet runt, och gav inte min son Robin, 4 år, den tid uppmärksamhet han definitivt förtjänade.


I dealen vi ingick var det bestämt att jag och Ken skulle jobba. "Göran och "Pelle" var passiva. Vi skulle flytta till London. Min dåvarande flickvän hade stått i kö i flera år för en ryggoperation. En skolios, som i tonåren inte var tillräckigt allvarlig för att operera, hade efter graviditeten 1997 blivit så grov att ryggen såg ut som ett S. Ett återbud dök upp på Huddinge sjukhus. Europas främsta inom området, Helena Saraste, skulle göra operationen. Robins mamma hade en vecka på sig att bestämma sig. Ingreppet skulle ta 19 timmar, med stänger från första nackkotan ner till svanskotan, och innebära avsevärda risker. Då risken att bli rullstolsbunden var överhängande, om operationen inte genomfördes, tackade hon ja. Konsekvensen blev självfallet att jag inte kunde flytta till London med Ken. Rehabilitering på Röda Korset mm. skulle ta minst ett halvår, och jag behövde ta hand om vår son. Ken såg detta som ett enormt svek. Han blev lämnad i sticket i London helt själv. Än idag är övertygelsen stark. Jag skall ha vetat om operationen långt, långt i förväg! Det är ren science fiction!

"När jag vann på V75 lade jag ned mitt engagemang."

 

 

Inget kunde vara mer fel under perioden januari-juni 2002. Januari 2002 vann jag som bekant 10 miljoner på V75. Detta faktum gav mig god kreditvärdighet hos Expekt. Jag fick husera fritt, precis som jag ville. Vad dom inte visste var att de anställt en "haj som badvakt" :-) Jag hade en sak på agendan. Det var att uppnå det courtagemål som de satt upp för exchangen. Vid en händelse som de betraktade som en succé skulle vi alla fyra få 30 % av bolaget. Genom mitt kontaktnät skapades det olika marketmaker-falanger. Dessa försåg spelbörsen med likviditet. Jag var själv inblandad i några av falangerna. För att hålla alla nöjda, motiverade och framförallt för att vi skulle få in courtage spelade jag från diverse egna konton. Uppemot 85-90 % av all omsättning kom från mig på ett eller annat sätt. Gemene man och Expekts ägare kunde inte förstå hur det kunde gå så bra. Mig kostade det runt 1 500 000:- av privata pengar, men för mig gjorde det inget. Jag var rik, allt hade gått så bra. Det viktigaste var att vi fick våra 30 %, som i slutändan var värda oändligt mycket mer. Ovanstående kände inte Ken och de övriga till. Det var också en av anledningarna till att "jag ljög om ett spel på Parbet 2002". Jag orkade inte förklara hela upplägget. Det hade spelats på allt mellan himmel och jord. Ken var bara ett av tusentals spel som gjordes. Och hur jag än förklarade skulle han ta det personligt. Så såg jag på det vid det aktuella tillfället.

 

 

Tyvärr gick det inte som jag hoppades. "Servlet 500 exception" blev något som stod varje gång man slog in parbet.com. Fotbolls-VM 2002 i Sydkorea/Japan hade vi stora planer för. Löften om både det ena och det andra från Gesar/Haupt tills dess var en sällan skådad rökridå. När VM så började gjorde Expekt en ny release av sin egen hemsida och sket fullständigt i Parbet. Jag fick nog och kastade in handduken.

 

Ja! I det här läget lade jag ner engagemanget, men "vårt" Parbet fanns inte längre. Inget ägande, ingen vision - allt precis bortblåst.

 

* Vår personliga vänskap: "Jag stod inte upp för Ken och snackade dessutom skit om honom".

 

 

Inom det här området har jag haft stora tillkortakommanden. Ken är en väldigt dominant person. Han är en "go getter". Det är inte lätt att värja sig och göra sin åsikt hörd. Om man inte säger emot = då har man godkänt = beslutet är gemensamt. Många gånger var besluten gemensamma. Andra tillfällen var de mer en produkt av dominans = hans egen vilja.

 

Då Ken både privat och i Parbet tog strid för vår räkning, fanns jag i bakgrunden. Jag gillar inte konflikter och flyr hellre än fäktar. I många lägen där jag borde försvarat honom på Klubben gjorde jag inte det. Ja, jag raljerade säkerligen på ett svekfullt sätt i många lägen, men det hade varit i princip lönlöst att göra annat, även om det inte är något försvar. Jag tror att Ken har väldigt dålig insikt om hur illa omtyckt han faktiskt var på Kortoxen. Det hade definitivt inget med mig att göra. Det skitsnack som cirkulerade var vedertaget långt tidigare. De fingeravtrycken fanns före jag lärde känna honom. Men utan tvivel borde jag som hans vän stått upp för honom och inte gjort saker värre, speciellt som jag ansåg kritiken mot honom i de flesta avseenden vara helt obefogad.

 


Russ Georgiev

6/16/1947 - 6/17/2009


Ett brev skrivet av någon som kalla sig hans lilla syster Vicky


LOVE LETTER TO MY FAVORITE POKER LEGEND…

After a short, but sweet, reappearance in Vegas, Russ Georgiev
returned home to Seattle, celebrated his 62nd birthday and died in his
sleep of a heart attack.

To those of you who say, “That’s great news!” I offer this. Russ was
smarter than most of the population and was able to figure things out
from a very early age. He played bridge as a child and actually had
his master points by age 5 ½. He was an entrepreneur at age 8 and had
7 neighborhood children in his ‘employ’ making and selling custom
potholders. At 16 he was winning huge amounts of money pot bowling at
Lewis and Clark lanes. Because he ‘saw’ something no one else had seen
in greyhound betting procedures, he took advantage of his knowledge
and, legally, made a killing at the dogs – finally ‘they’ caught on
and all greyhound betting had to be revised. He was arrogant, but he
had a right to be. He was exceptionally good-looking, intelligent,
well-mannered, well-read, drove great cars, wore the best clothes, and
could out-argue and out-think almost all the people he came in contact
with. So to those of you who are glad at hearing the news, I say,
you’re just plain jealous, the normal response of those who don’t
measure up and can’t appreciate someone who does.

Was he a braggart? Yup. But, at least his stories were true. I have
printed email correspondence to him from all the guys you know from
the poker world. And I was with Russ when Ruth Streeter of “60
Minutes” called him about doing an expose. And I counted the $70,000
cash he used to carry around in a paper bag back in the 70’s. We
weren’t on the best of terms in the late 80’s, but he sent me $200-
$300 cash per week for 18 months when I was undergoing chemotherapy.
He helped countless people, some just to keep up the big shot image,
but more because he was actually a kind-hearted guy.

Was he a cheat? He admitted it. He divulged all kinds of things about
cheating, but most people didn’t believe him. Look at online poker…
Russ surely had the last laugh.

He wrote a great book, POKER UNCHECKED. To understand how brilliant a
player he was you need to know that he challenged the best to prove
him wrong and they declined. He challenged them to heads-up games, and
they declined.

So Russ is dead and I bet the posts on your poker websites will be a
lot duller without him.

To those of you who will sincerely miss him, I say he was on his way
back to the top. A long while back he came up with a revolutionary
idea for pari-mutuel betting – the Nevada Gaming authority stalled for
years before recently approving it. You should see it in action before
too long…

And before the rumors start…for the record, Russ died owing NOTHING.

I will miss him.

Vicki,

Lite samlad bakgrundsinfo om mannen som anklagade Ken Lennaárd för att försöka fuska:

"Let Me Be Honest With You, I'm Cheating", del 1
http://www.pokermagazine.com/Online-Pok … rgiev.html

"Let Me Be Honest With You, I'm Cheating", del 2
http://www.onlinepokermagazine.com/onli … ating.html

Mike Caro om bakgrunden till videointervjun han gjorde med Georgiev med flera (se nedan):

"The Dumbest Thing I've Ever Done - An Apology "
http://www.poker1.com/absolutenm/templa … 6&zoneid=3

Videon (längd nästan fyra timmar, ca 700 MB, jobbigt ljud):

"An interview done by Mike and Phylis Caro with Russ Georgiev, Bill Nirdlinger and John Martino about cheating in high stakes poker. This video exposes top poker players and casinos."
http://www.archive.org/details/RussGeor … atingVideo


Russ Georgiev Bullshit Debunked"
http://cluckcluck.cjb.net/



Kengate, del 4 – Kengate

torsdag 6 maj, 2010 kl 14:45

 

Är Russ död?

Det påstås att Russ Georgiev dog av en hjärtattack i sin sömn för snart ett år sedan. Kanske är det sant.

Russ var övertygad om att vissa mycket kända pokerspelare skulle låta döda honom på en sekund om de fick chansen. Han var mycket hemlighetsfull och påstod att han kollat upp mig ordentligt innan vi träffades.

Att en sextiotvååring med hans leverne dör av en hjärtattack är inget konstigt. Kanske dog han naturligt? Kanske mördades han av ett skickligt proffs? Eller kanske är han inte död? Ett anonymt påstående på nätet ger jag inte mycket för.

Nästa idiot blåser mig

När jag flyttade till London hösten 2001 för att driva Parbet hade jag en hyresrätt på 100 kvm. Då jag inte planerade att flytta tillbaka till Sverige ville jag sälja den. Det slutade med en bytesaffär där en kompis till min bror och jag bytte våra lyor mot en 242 kvm stor lägenhet som skulle bli bostadsrätt. Om det inte blev bostadsrätt så skulle han betala mig ett förutbestämt belopp.

Det hände aldrig något med bostadsrättsföreningens förhandlingar med fastighetsägaren. Då jag under senhösten 2002 började intressera mig för hur det gick fick kompisen mycket bråttom att slutföra sina mellanhavanden med mig. Helt plötsligt hade fastighetsägaren beslutat sig för att inte sälja fastigheten fast det stod i årsredovisningen att de skulle sälja allt som inte tillhörde deras kärnverksamhet i Norrköping. Kompisen påstod att fastighetsägaren ändrat sig och nu ville ha ett brofäste i huvudstaden. Jag ville gärna avsluta affären också så jag kunde åka till Thailand i lugn och ro och vila upp mig. Som du redan förstått så hade budprocessen tvärtom blivit stekhet och det var därför kompisen vill få bort mig så snabbt.

Dagen innan jag åker hem från Vegas i slutet av maj 2003 så ringer min bror mig och berättar att det blivit bostadsrätt. Att jag blev helt tokig är en underdrift. Här går man rakryggad genom livet och står för sitt ord, och varenda jävel ska blåsa en. Först Expekt, sedan Kniven och nu den här idioten. Nu fick det vara nog. Nu var det dags för payback. Kniven stod först på listan, men jag hade en plan för idioten också.

Under sommaren 2003 drevs jag av fullkomligt hat där jag bodde i en souterränglokal utan solljus. I efterhand kan jag konstatera att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk. En vän till mig sa att jag visade upp ”tecken på mental förvirring”.  Det är en viktig förutsättning när du läser resten.

Russ smider planer

Russ och jag mailade varandra fram och tillbaka. Det finns mycket pinsamma saker jag skrivit om folk. Men det är som om du fick uppspelat vad du sagt på fyllan. Du skulle inte tro på det själv om du inte fick höra det med egna öron. Du säger värre saker än du tror och det är ännu pinsammare i skrift.

Men Russ har också blandat och gett i de på nätet utlagda mailen. Ingredienserna är korrekta, men han har kryddat anrättningen ordentligt. Och om någon läst dem så förstår jag om de är övertygade om vad än Russ påstår. Men egentligen spelar det ingen roll. En mailutskrift kan aldrig vara ett bevis då det är det lättaste i världen att förfalska. Men jag är medveten om att jag skrivit riktigt dumma saker, även om jag inte kommer ihåg vad.

På väg hem från en kall turneringsresa i Helsingfors läste Peter Eichhardt och jag i tidningarna om ett spektakulärt värdetransportrån. Vi var båda bakis som fan och började fantisera om att genomföra ett värdetransportrån för att få tiden att gå. Vi planerade brottet i detalj i timmar, men naturligtvis så var det bara underhållande fantasier som fick tiden att gå.

Så var det med Russ och min kontakt från början, men det utvecklades till något annat.

Det var Russ som stod för planerna. Christer Björin fick absolut inte se Russ i Stockholm, då skulle allt avslöjas på en sekund. Inga greker eller danskar fick vara närvarande eftersom de var kända fuskare och själva hade köpt utrustning genom åren. Spelet skulle vara limit. Det behövdes en oskyldig ”nyttig idiot” som efteråt kunde intyga att allt gått rätt till om offret började gnälla.

Christer Johansson skulle passa perfekt som den ”nyttiga idioten”. Han hade precis vunnit WTP-finalen i Paris och 500 000 euro. Han spelade mycket och hög limit på nätet. Han var enligt mig naiv i vissa sammanhang och skulle aldrig misstänka något. Och hans trovärdighet var hundraprocentig.

Russ tjatade om Erik123 (som då var ett av de största namnen på nätpoker) tills mina öron blödde, men jag var inte intresserad av att ta in ett kort till i leken.  Jag hade träffat Erik Sagström en gång under SM i Turkiet 2002. Jag hade ingen koll på honom och ville absolut inte blanda in ett osäkerhetsmoment till.

Planen var att en ”miljardär” som jag träffat i Vegas skulle dyka i Stockholm för affärer. Han ville bara spela limit och vi siktade på 150-300 dollar och kanske 200-400 dollar. Dollarkursen stod i runt åtta kronor. Jag hoppades att vi skulle kunna få av Kniven cirka 100 000 dollar. Kniven är en ruskig maskinist, men han är också intelligent och hade nog gett upp efter ett tag då det var mycket speciella förutsättningar. Förhoppningen fanns att han skulle vilja höja insatsen, men att vinna mer än 100 000 dollar såg jag inte som troligt.

Russ hade två kumpaner som krävdes för att genomföra planen, en tekniker och en ”miljardär”. Kumpanerna tyckte inte att det var värt att åka över Atlanten för summan vi rimligen kunde få av Kniven. Förblindad av mina hämndplaner kryddade jag anrättningen. ”Det fanns nog chans att vinna mer än så.”

Under tiden hade jag kontakt med Kniven. Han var intresserad, men tjatade hela tiden om Erik som han trodde kunde vara en fisk live. Russ ville såklart hela tiden fuska mot alla, men jag ville bara hämnas på Kniven. Jag hade misslyckats ett par gånger tidigare med att få hämnd på Kniven. (Garanterat för att jag var en nybörjare på blåsningsområdet.) Och nu är jag hade ett bra läge så blev jag riktigt spattig när det helt plötsligt kanske inte skulle bli av. I desperation av att det inte såg ut att bli något så kryddade jag ordentligt. Visst skulle vi försöka maximera vinsten om spelet blev en verklighet.

Jag skulle ha öronsnäckan i örat då det var jag som skulle vinna för trovärdighetens skull. Det skulle innebära att jag skulle kunna styra hämnden enbart mot Kniven. I teorin fungerar det här perfekt, men i praktiken är det naturligtvis bara trams. Det går inte, men i det tillståndet jag var så övertalade jag mig själv att det skulle fungera alldeles utmärkt.

Russ kommer till Stockholm

Russ kom till Stockholm innan kumpanerna.  Russ och jag spenderade en del tid tillsammans. Han var extremt intelligent och en pokerspelare i världsklass. Vi hade trevligt tillsammans och en rolig anekdot är när han köpte sex stora citronbiskvier som han tryckte i sig på en kvart. Det måste ha varit över 3000 kalorier.

Jag kommer mycket väl ihåg exakt det ögonblicket när vi mötte upp kumpanerna på Arlanda. Fantasierna hade plötsligt blivit verklighet och jag insåg väldigt klart att jag ville dra mig ur. Det var varken kul eller spännande längre. Bara olustigt.

Men jag såg också mig själv i honom. Han var mycket bitter och förblindad av hat och revanschbegär. Det var som att titta in i en spegelbild och jag gillade inte alls vad jag såg. Mina kalla fötter blev ännu kallare, men tärningen var kastad och studsade vidare.

Innan de kom över så hade jag ställt kravet minst tio gånger att om utrustningen inte höll vad den lovade så skulle jag kunna blåsa av operationen utan gnäll från de andra. Inga problem tyckte Russ. Inte ens FBI skulle kunna upptäckta oss. Antennen i hörsnäckan var omöjlig att se och kameran i taket var stor som ett knappnålshuvud. Och. Så. Vidare.

Utrustningen var bra, riktigt bra, men jag letade utvägar. Antennen stack ut ur örat ett par millimeter och stod man nära kunde man också se snäckan. Med långt hår hade det varit omöjligt att se, men jag var snaggad. Kameran var, om inte knapphålsstor, så kanske fyra millimeter i diameter. Men teknikern hade gjort ett 15 centimeter stort hål i taket som han satt ett galler över. Om man tittade upp genom gallret kunde man tydligt se en fet sladd och en knopp. Det blev ett himla tjafs. Russ höll med mig att det såg för jävligt ut, men tyckte att ingen skulle tänka på det och så vidare. Förmodligen hade han rätt, men min utväg var klar.

Det fanns inte en chans i helvetet att jag skulle gå med på något när det såg ut sådär. Det var inte noll risk som utlovats. Det är bara att åka till Hotell TaInn bakom McDonald’s vid Skogskyrkogårdens slut och titta själv. Hålet finns i det sista rummet mot Nynäshamn på nedre botten mot McDonald’s. 

Vilka jävla danskar?

Danskarna var aldrig inbjudna till spel. Tvärtom så fick de absolut inte komma några danskar. Det folkslaget var tydligen väl förtrogna i spelfuskets värld enligt Russ. Det här är absolut ingen anklagelse mot de danskar som var i Stockholm. Jag visste inte ens vilka det var som skulle dyka upp. Det handlade bara om Russ allmänna inställning.

Det var en dragkamp mellan danskarna och ”Miljardären” om vilket alternativ som skulle erbjuda bäst spel för Kniven, Christer och Erik. Det verkar troligt att svenskarna och danskarna senare på plats själva diskuterat olika möjligheter. Men det är ingenting jag kan hållas till svars för.

Danskarna var aldrig inbjudna, och hade under inga omständigheter blivit inbjudna.

Dessutom var det en fysisk omöjlighet. Hotellrummen är mycket små. Det fanns inte plats för ett vanligt pokerbord. Jag specialbyggde ett sexsidigt bord med cirka 110 cm i diameter för att det överhuvudtaget skulle gå att spela. Spelantalet var alltså max sex spelare.

Detta kan lätt kontrolleras genom mail utlagda på nätet av Russ. Om man nu inte tror att Russ lagt ut falska mail till min fördel. När han skulle smutskasta mig så åkte en del med som faktiskt bekräftar min historia. Men de som gick igenom allt Russ lagt ut på nätet letade bara efter detaljer som kunde användas mot mig och lämnade hjärnan hemma.

Jag vill ur, men hur?

Christer Johansson hade tackat ja till spelet nästan på en gång. Kniven velade och ville varken tacka ja eller nej. Han ville spela med Erik och då ringde jag Erik och tjatade. Erik velade också.

Men när jänkarna nu var på plats så ville jag ur. Men det måste också göras med elegans så att jänkarna inte blev förbannade. Och framförallt så att ingen annan anade oråd. Jag märkte att Kniven blev mer och mer negativ ju mer jag tjatade per telefon. Så jag tjatade. Jänkarna stod bredvid och ville att jag skulle ringa och tjata. Det passade mig perfekt. Det finns bara en anledning till att Kniven inte var sugen, och det var att han anade oråd.

Jänkarna ville att jag skulle åka till Oxen och tjata. Där träffade jag Kniven och nu var det ett bestämt nej. Om ”Miljardären” ville spela var det bara att komma dit. Jag spelade upprörd och använde de självklara argumenten. Jag känner Kniven väl och visste att hans nej var definitivt och då kunde jag lika gärna köra bluffen i mål.

Då var det avklarat och nu var de bara jänkarna kvar. De blev helt galna. De hotade mig med deras maffiakontakter, de krävde skadestånd av mig och krävde att jag skulle försöka få över Erik och Christer till hotellet.

Det är självklart att om Kniven tackade nej så fanns det ingen chans att Christer eller Erik skulle komma. Och då kunde jag gärna bluffa vidare. Det kostade inget. Tvärtom så skulle det vara mitt naturliga agerande om allt var i sin ordning.

När jag ringde Christer så var han också mycket riktigt negativ. Erik svarade inte alla gånger jag ringde, men jag pratade med honom också. Erik har gjort en stor sak av att jag försökt få över honom efter att Kniven tackat nej, men det betyder ingenting. Tror också att han blandar ihop telefonsamtal före och efter Knivens nej. Vi har också olika minnesbilder över antalet samtal jag ringde honom.

Inte för att det spelar någon roll, men det visar att även om Erik naturligtvis inte ljuger så kan han komma ihåg fel. Precis som att han kommer ihåg fel beträffande valutan som var dollar och inte kronor. Och att han har för sig att det fanns en dealer på plats vilket inte heller stämmer. Om inte jag kommer ihåg fel, men vem skulle det ha varit?

Det var många år sedan och jag kommer inte ihåg alla detaljer, och det tror jag ingen annan gör heller.

Mellan varje samtal stod jänkarna och gormade på mig. Jag käftade tillbaka och pekade på det stora hålet i taket. Jänkarna ville se på telefondisplayen att det var Erik och Christer jag ringde. Har för mig att de ville att jag skulle prata engelska med Erik och Christer så de kunde höra vad jag sa. Har för mig att ett samtal var på engelska med Erik, men jag kommer inte ihåg bestämt.

Det var en mycket otrevlig stämning med jänkarna. När de till sist insåg att loppet var kört så ville de skicka in ”Miljardären” på Oxen för att falskspela. Han var tydligen en av världens främsta falskspelare. Han visade upp sina trix i förhoppning om att övertala mig. Han var sjukt bra. Den som sett en skicklig magiker vet vad jag pratar om. Han drog handen över håret och på något konstigt sätt gömde han kort under tröjan bakom nacken för att sedan plocka tillbaka dem när det behövdes. Det gick inte att se, fast jag visste vad han gjorde och vad jag skulle titta efter.

På Oxen spelade de 2000-4000 limit, vilket var högre än vad som diskuterats innan. De spelade bland annat triple draw low, ett spel som gjort för att fuska i. Om jag släppt lös ”Miljardären” där så hade han minst vunnit en miljon kronor. Men jag var inte intresserad av det. Det var Kniven jag var ute efter, ingen annan.

Ingen verkar komma ihåg att ”Miljardären” var på klubben. Jänkarna krävde det för att få bevis på att det fanns ett högt spel överhuvudtaget. ”Miljardären” och jag stod bredvid och tittade på när de spelade i ett par minuter. Erik säger att det bara finns en sanning. Det är sant, men minnet kan spela en många spratt. Och alla verkar till exempel ha glömt bort att han var där.

Efter det blev det nya bråk med jänkarna. De garanterade att ingen skulle märka något och att det var riskfria pengar som bara väntade på att bli hämtade. Det är sant, men jag var inte intresserad.

Russ skriver att han gått ut med hela historien som en hämnd på mig. Det är rimligt att tro att han vridit historien så mycket han kan till min nackdel. Men i sin iver att smutskasta mig skriver han det jag hävdat hela tiden:

They were playing 300-600 Euro at a casino in Stockholm during this
time, but Ken who was sure he’d get the players, was not able to bring
them over. The game at the time was 6 handed, with three Finnish
players and three Swedish players. Ken, was basically a tough guy, who
turned chicken.
After not being able to get the players over, we still
had our mechanic, the best in world under pressure. We needed Ken to
take us into the casino to win, since it wasn’t possible to just go in
for some reason. One of the games was triple draw low, which was an
automatic win for us, unless you could beat the ‘nuts’ every hand.

Jag fegade ur. Där har du det svart på vitt. Det är det jag hävdat hela tiden och därför har jag vägrat att ”erkänna” saker som inte var sant.


Kengate, del 3 – upprinnelsen

onsdag 5 maj, 2010 kl 13:23

Anledningen till att jag hatade Kniven kan sammanfattas i tre punkter:

  • Han hade blåst mig på spel. Han fick en fantastisk chans och stack kniven i ryggen på mig när jag försörjde hans familj. Idag har jag större förståelse för att han var miljöskadad, men det är fortfarande obegripligt för mig hur man kan bita den hand som föder en.

Då allting alltid är ord mot ord i spelvärlden så är det näst intill omöjligt att bevisa någonting. Men Kniven har i efterhand på flera punkter gett mig rätt i mina misstankar, även om han har långa förklaringar till varför det inte var någon blåsning just i det fallet. Och i det fallet. Och det i fallet. I ett fall fick jag slutligen ett bevis för ett spel han gjort på Parbet som han hävdade att han inte gjort. Men med spårning av IP-adress så kunde jag bevisa det hela. Och om han var så oärlig en gång så kunde han lika gärna, och till och med troligen, blåst mig hur mycket som helst. När vi slutligen sa upp vårt samarbete (en månad innan han vann 10 miljoner på V75) så hade jag gått från toppen till botten och han hade gått från botten till toppen. Hur är det möjligt när man spelar tillsammans?

  • Han var inte en lagspelare i Parbet. Han hade varit falsk i många situationer och ofta sett om sitt eget hus först.  När han vann på V75 lade han till råga på allt ner engagemanget. De andra två kompanjonerna har samma uppfattning och skulle aldrig ha någon affär ihop med Kniven efter Parbet, hur lukrativ den än var. Förtroendet saknas helt.
  • Han stod inte upp för mig och snackade dessutom skit om mig. Många känner sig trampade på tårna när jag kliver in i handlingen. Jag kom från en extremt tuff miljö och förstod inte de känsliga egona på Kortoxen. Kniven var vid den här tidpunkten väldigt konflikträdd och han gillade att ha mig vid sin sida, då jag stod upp för vad som var rätt. Flera gånger fattade vi gemensamma beslut som jag fick stå upp och ta strid för. Det gjorde mig inte populär i vissa läger, men jag tog gärna den smällen för laget då jag var lämpad för det. När sedan porslinsegona kom till Kniven och gnällde så försvarade han inte mig, utan tvärtom skyllde på mig. För mig är det ett fruktansvärt svek. Då jag aldrig umgåtts speciellt mycket med spelare och Kniven bara umgås med spelare så sköt han effektivt mitt anseende i sank i spelvärlden och ”räddade” sitt. Vi hade inte gjort något fel, tvärtom hade vi handlat rätt. Om han bara förklarat det för porslinsegona så hade luftballongen aldrig lyft från marken. Till slut har Knivens skitsnack om mig blivit vedertaget. Hur mycket det förstört för mig går inte att värdera.

Mitt liv hade gått åt helvete och jag höll Kniven helt ansvarig. När jag under Parbet-tiden bodde i London 2002 led jag av insomnia.  Varje morgon började jag med att snyta blod ur min tilltäppta näsa. Handfatet såg ut som en polkagris. När Parbet slutligen realiserats som en död dröm hösten 2002 behövde jag semester som aldrig förr. Jag spenderade tio veckor i Thailand och kommer väl ihåg ett ögonblick på nyårsafton när jag sipprade på en Singha, tittade upp på fyrverkerierna och kände den första lilla spontana glädjen jag känt på tre år. Det var dags att gå vidare. Men det var helt omöjligt om jag inte lovade mig dyrt och heligt att hämnas på Kniven. Om det så skulle ta femtio år. Utan det löftet hade jag inte kunnat ta nästa steg, så fungerar jag.

I mitten av mars åkte jag till Vegas i tre månader för att se om jag ville fortsätta spela poker eller om jag skulle göra någonting annat med mitt liv. Jag gjorde en rejäl satsning mot VM och spelade flera småturneringar.  Jag kvalade in till Main Event via en dubbel shootout och vann två turneringar på Mirage. Jag hade mycket tid för mig själv och sökte på nätet efter pokerforum som ett led i min fortsatta utbildning.

Russ Georgiev

På nätet fanns en massa inlägg från en Russ Georgiev som påstod att alla framgångsrika pokerspelare fuskade och att alla cashgame över en viss nivå innehöll lag som spelade ihop och inte gick att slå. Anledningen till att han ”outade” alla var att han själv fuskat i hela sitt liv, men inte längre fick vara med och fuska. Hämnd alltså, och en mycket bra anledning till att vara skeptisk mot det han påstod.

Men det han sa var logiskt. Och det passade in perfekt i ett pussel jag kunde lägga av vad jag hört många gånger förr. Enligt vad som sades hade alla fuskat från åttiotalet och bakåt. Och många gånger hade kasinona varit med på noterna. Det gick också mycket rykten om fusk som fortfarande pågick. Det fanns ett asiatiskt gäng med en liten mästare i spetsen som alla ansåg fuskade på turneringstouren, genom chipdumpning och genom att ge varandra marker under pauserna.

Mina ögon var stora som tefat när jag läste vidare. Russ anklagade i princip hela pokereliten för fusk. Chip Reese och Doyle Brunson fuskade på Bellagio med kameror i taket och märkta kort. Det var värre än en Hollywoodfilm. Och intressantare.

Om man tror på det Russ påstår om mig så måste man rimligtvis också tro på resten. Varför drar ingen den enkla slutsatsen? Och om man å andra sidan vägrar tro på hans fantastiska historier så är det inte rimligt att tro på allt han skriver om mig. Det är bara att välja.

Jag trodde på Russ. Jag hade med egna ögon sett mycket konstiga saker. Christer Björin har berättat många historier för mig. Bland annat pekade han ut en dealer (som förövrigt var dealer i WSOP 2009) som en av världens främsta falskdealers. Efter den varningen höll jag naturligtvis ögonen på denna dealer. I två turneringar, vid två olika år, skedde samma sak. Samma världsmästare sitter och väntar och väntar utan att spela en enda hand. När nämnda dealer kommer till bordet byter de en snabb blick och sedan går världsmästaren all-in tre gånger i rad. Den tredje gången får han syn och då sitter han på spikarna.

Vet inte hur många gånger jag sett en känd spelare med mycket marker med A,A mot en okänd kille som är chipledare med K,K. Och bordet ser typ alltid ut:  7,5,2,2,8.

Till slut var helt övertygad om att det Russ skrev var sant, om inte alla detaljer så i alla fall huvuddragen. Jag insåg också att jag blivit utsatt för fusk i cashgames. Standardspelet var att de hade en spelare som var dyngrak och satt och slaskade som om det inte fanns någon morgondag. Givetvis hoppade man in och ”hamnade” fel hela tiden då laget man spelade mot signalerade varandra.

Jag kommer ihåg en natt under WSOP 2001 när jag ville ta min vän från bordet då han var dyngrak och gav bort pengar. ”Nej, nej, det är lugnt. Du förstår inte” blev hans sluddrande svar. När jag då istället ville hoppa in så tog han mig avsides och förklarade att det inte var något bra spel och fick mig att lova att inte hoppa in. Men han ville inte förklara varför.

Tidigare på fyllan hade han berättat om de där asiaterna och deras lag i turneringar. Men nu skulle de minsann sätta ihop ett lag själva, och de skulle bli oslagbara då de i grunden var mycket bättre pokerspelare än asiaterna. Naturligtvis sa han det här till mig då han tyckte att jag var tillräckligt bra, gillade mig och ville ha med mig i fusklaget. Även om jag aldrig fick frågan rätt ut. Min vän pratade med en fet, kedjerökande gubbe från Boston som bara spelade cashgame. Jag såg att min vän försökte övertala honom om något. Min vän pekade på mig, men Bostongubben skakade på huvudet. (Min slutsats idag är att jag var okänd och därmed ett osäkert kort.)  Efter det ville min vän inte komma ihåg vad han pratat om. Det kanske bara var fyllesnack, och fantasier från mitt håll. Jag glömde bort det hela.

Men med den nya informationen från Russ tog jag under WSOP 2003 upp det fuskande asiatiska laget med min vän och en annan känd spelare. De hade ingen aning om vad jag pratade om och bedyrade att det inte förekom något fusk i pokervärlden. Kommer aldrig glömma den andra killen som nickade till mina påståenden om fusk i pokervärlden samtidigt som han nekade verbalt. Det är omöjligt att göra om man inte förbereder hjärnan först. Om man inte ljuger, förstås, och nicken är en tell. Hans nickande var all bekräftelse jag behövde.

Vad var det här? Här hade man hoppat av Handelshögskolan och en framgångsrik karriär som entreprenör för att erövra pokervärlden. Och så hade man blivit rövknullad hela tiden. Allt det där man läst om heder i spelvärlden var bara en stor bluff. Jag kontaktade Russ.

Var otroligt nyfiken såklart och om jag skulle fortsätta spela poker kunde Russ förmodligen bjuda på en ovärderlig utbildning som kanske skulle kunna rädda mig från att bli utsatt för fusk någon gång. Och kanske kunde det här bli en väg att hämnas på Kniven.

Russ hänvisade till en pokerspelare som referens. Denna spelare har själv aldrig fuskat och har högsta möjliga anseende i pokervärlden. Han har själv blivit utsatt för omfattande fusk av Russ och hans gäng. Jag hade bra kontakt med denne man och pratade med honom. Han bekräftade det Russ skrivit om honom och sa att resten mer eller mindre var sant också, även om Russ överdrev mycket och kryddade med detaljer.

Mardrömmen var alltså sann. Pokervärlden var en möglig värld och jag hade fått tugga flugsvamp.

Russ skrev att han sparade alla mail och spelade in alla telefonsamtal så jag visste att jag lämnade spår efter mig när jag kontaktade honom. Men jag sket i det. Jag sket faktiskt i allt. Jag behövde hämnd på Kniven för att rädda mitt liv.


Martin de knijff talar ut om fusk

Fusk är pokerns cancer

Incitament till fusk stavas pengar. Travets kompiskörningar och "Kannibaler", cykelnsportens oförtrutna doping och längdskidåkningens alla "Johan Mygels", har länge givit mig sura uppstötningar. Smärtsamt nog förekommer fusk även inom pokern.
 
Martin de Knijff tror att moralen när det gäller fusk skiljer sig mellan USA och Europa.

Fusk är pokerns cancer

Incitament till fusk stavas pengar. Travets kompiskörningar och "Kannibaler", cykelnsportens oförtrutna doping och längdskidåkningens alla "Johan Mygels", har länge givit mig sura uppstötningar. Smärtsamt nog förekommer fusk även inom pokern.

World Poker Tours prissummor 2005 överskred 80 miljoner dollar. Höga insatser och stora startfält betyder ökad risk. För många är det därför svårt att hålla fingrarna borta från paradisets äpplen. Förekomsten av "lagspel" och "chipdumpning" är en växande cancersvulst. Problemet är svårt att adressera då en del av pokerns egna Sepp Blatters ligger i gråzonen. Den europeiska moralen är i det här avseendet ojämförbar med den amerikanska. Att vara en bra "hustler" det vill säga lura folk på pengar, ses med nästan beundrande ögon i USA. Svaret på varför industrin saknar stora externa sponsorer finns sannolikt inom detta område. Hur pass utbrett är fusket över internet? I mindre skala, och klart överdimensionerat av andra forum om ni frågar mig. Majoriteten av marknadens aktörer tar problemet synnerligen seriöst. Poker i den genuinaste av former spelas på landets casinon och medlemsklubbar. Drivkraften för denna publik är huvudsakligen inte pengar. Underhållning, socialt umgänge och inslag av spänning står på menyn. Fusk existerar i princip inte i dessa miljöer. Dan Glimne kan för pokern titulera sig "Sveriges bästa programledare". Detta efter att ha fullkomligt pulveriserat Peter Swartling heads-up under "Pokermiljonens" inspelning i Tallin. Swartlings förkärlek till frekventa "resningar" med 69, kan ha varit en bidragande orsak till att "Det sa bara pang så var det över" som "Idol"-stjärnan själv uttryckte det. Idag sitter jag på ett plan till Reno, Nevada och tävlingar på Reno Hilton. Detta blir den sista uppladdningen inför World Poker Tour championship på Bellagio i april. I min hand har jag senaste utgåvan av Card Player (går att läsa på internet from 14 april på cardplayer.com). För första gången intervjuas pokervärldens mest underskattade spelare Alan Goehring. Hans ideer och synpunkter om tävlingspoker är väl värda att läsa. Återigen påminns jag av att poker är en konst inte en vetenskap. Martin de Knijff Sveriges skickligaste pokerspelare och representant för Martins poker.com.

 

Publicerat 23 mars 2006
Uppdaterad 23 mars 2006

Tystnaden-Bomben som släpptes

Vem var Tystnaden????

Det var en kille som i samma veva när Ken-Gate kom ut berättade  att han vet om FUSK inom Sveriges Poker Elit...............LÄS hans inlägg nedan.
Alllafall han släppte flera bomber och skrämde slaget på många och det visar hur lätt det är att...............................

En av misstankarna var att det kunde var Ken han själv som skrivit dessa inlägg för att dra blickarna ifrån sig.



#184 - Citera02 Okt 2006, 17:51
Det jag kommer gå ut med nu förklaras bara en gång, så var uppmärksamma. Detta är första och sista gången ni ser mig här på Prosharks så jag har inte för avsikt att gå ut med min identitet. Jag är yrkesspelare och har varit detta i ett flertal år, båda på internet och livespel, och jag känner flera av de "tunga" namnen. Jag själv har väl nått hyfsade resultat inom livespel. Jag vill härmed förklara lite av det bakom Ken Lennaard.

Jag vet hur det ligger till med Ken Lennaard och om han är skyldig eller inte är upp till mig att berätta för er, det får han kommentera och förklara när han känner sig redo. Hur Mikael Westerlund fungerar vet jag inte heller när han skriver att Ken till 100% skyldig även om han har hört det i tredje hand så att säga, samtidigt som han totalt lämnar ut sin vän utan att vara riktigt säker själv.

Tyvärr är sådana här blåsningar och fusk mer vanliga än man tror, och min förhoppning med det här inlägget är att alla som känner till fusk likt detta påstående går ut med det och "sätter dit" samtliga bluffmakare. Jag vet att det finns dem som känner till det och tillsammans tycker jag att vi går ut med det och får bort de här svinen ur svensk poker för alltid.

Jag har iallafall bestämt mig för följande: Om inget händer innan den 31:a Oktober så kommer Aftonbladet få ett långt brev med alla bluffmakare, OSMINKAT, det blir ett par toppnamn som åker med. Det vet ni.

Så jag ber därför er, pokerspelare, som känner till det här, vilket jag vet att ni gör, tar ert ansvar och rensar rent i poker-Sverige. Annars tappar vi och pokern trovärdighet, och pokern som gått så mycket framåt i det här landet. Speciellt vi som spelar proffessionellt förlorar på det här eftersom vi ska föregå med gott exempel, precis som "Foppa" i hockey eller Zlatan i fotbollen. Så nu tar vi gemensamt vårat ansvar!

Avslutningsvis: Om Ken faller, faller han inte ensam.












2 inlägget av Tystnaden

#277 - Citera03 Okt 2006, 14:28
Hej, jag skrev i föregående inlägg att jag bara skulle skriva ett inlägg, det lämnade tyvärr väldigt mycket spekulationer har jag blivit informerad om, så därför gör jag nu ett till försök. Jag gör en Mikael Westerlund genom att gå ut igen trots att jag tidigare sagt att det var den enda gången jag skulle kommentera ärendet.

Nu när det har framkommit att Mr. Poker själv, Ken Lennaárd, har planerat en blåsning tillsammans med en rysk skojare. Det hade jag aldrig hört talas om, eller kunnat ana, då jag anser att Ken är en fantastisk människa trots att jag aldrig har kommit honom nära in på livet. Jag har ingen personlig relation till Herr Lennaárd och har forskat i ”fallet” en längre tid och bildat mig en solkklar uppfattning.

Ken har framställts som den enda fula fisken, enligt mitt tycke så är våran bransch full av idioter och rent utsagt giriga kräk som gör vad som helst för pengar. Jag vill poängtera att det inte är upp till mig att ”sätta dit” Lennaárd, det får Ken kommentera själv, trots att jag vet hur det ligger till. Jag är övertygad i fallet men saknar konkreta bevis, vilket man är tvungen till i dagens läge, så Mikael Westerlund som går ut i tredje hand och påstår att Ken till hundra procent är skyldig tycker jag att man ska ta med en nypa salt. Mikael måste ändå respekteras för att han fullkomligt offrar sitt anseende för att ”sätta dit” en fuskare, mycket ädelt av Mikael, men trots det dumt eftersom han som sagt inte har de viktiga bevisen, ord står precis emot ord i nuläget.

Saken är den, att jag skickar detta till er på Prosharks är att mitt förtroende för pressen och framför allt kvällstidningar är lika med noll.

Jag känner till minst tre konkreta fall där rent fusk har begåtts av någon/några av Sveriges skickligaste och mest erkända spelare, i olika sammanhang, och ett flertal där jag inte lyckats skaffa fram konkreta bevis ännu.

Jag kommer inte att lägga mig i det som sker runt Ken Lennaárd, utan fokuserar på andra eftersom Kens fall i stort sett bara väntar på bra bevis, eller motbevis. Som
sagt inte har de viktiga bevisen, ord står precis emot ord i nuläget.

Saken är den, att jag skickar detta till er på Prosharks är att mitt förtroende för pressen och framför allt kvällstidningar är lika med noll.

Jag känner till minst tre konkreta fall där rent fusk har begåtts av någon/några av Sveriges skickligaste och mest erkända spelare, i olika sammanhang, och ett flertal där jag inte lyckats skaffa fram konkreta bevis ännu.

Jag kommer inte att lägga mig i det som sker runt Ken Lennaárd, utan fokuserar på andra eftersom Kens fall i stort sett bara väntar på bra bevis, eller motbevis. Som jag nämnde i mitt inlägg så kommer jag personligen vandra till Aftonbladet den 31:a okt om min rapport nått önskat resultat, ge mig till känna och överlämna min fullständiga rapport. Jag kommer att ge den till Aftonbladet först, eftersom mitt mål är att rensa poker-Sverige ifrån ”slödder”, och inte ens Sveriges största dagstidning kan nobba något sådant relevant om våran nya folksport, poker.

Det klämmer mig oerhört att sådana trevliga personligheter, gör vad som helst för att tjäna ett par kronor. Jag vill inte att det ska ryktas om pokern som något ”bluff och båg”. Till min hjälp har jag endast diskret lyckats få tag på en nära vän och ett av Sveriges mest respekterade pokerproffs, han har figurerat i tv och är en duktig spelare och en underbar människa, han är faktiskt den enda jag hitintills känner att jag kan lita på till hundra procent i det här fallet.

Min främsta tanke med det här brevet är att personer som ägnat sig åt sådant här ”svineri”, eller framförallt, personer med anknytning till fuskarna, helt enkelt erkänner sig besegrade, det är mycket mer respektingivande att ta bladet från munnen och erkänna än att bli avslöjad.

Tiden när pokern ansågs som suspekt och lömsk måste vara förbli. Såklart vet jag att följderna med detta brev väcker spekulationer, det har jag redan hört på kommentarerna på mitt första inlägg, och det är ju naturligtvis omöjligt att det inte spekuleras, det är sunt i lagom mängd, dock skadligt i för stor, vilket är svårt att undvika.

Nu kan man tycka vad man vill om oss yrkesspelare, men fusk, är definitivt inget som man ska anklaga oss för. Hela Ken-historian vill jag inte blanda mig i mer, han är inte den enda som ska hängas oavsett vad som kommer fram om honom, och det känns faktiskt som om det fallet kommer att lösas åt något håll under en snar framtid.

Det finns anledning för vissa yrkesspelare där ute att vara oroliga, i alla fall de som inte kör med rent mjöl i påsen. Jag kommer i min rapport att lägga fram alla korten på bordet, redovisa samtliga källor samt kunna binda de anklagade till ”brotten”, med förhoppning att de försvinner ifrån svensk poker.

Jag vill även tillägga att det är skam att jag är den första som ens tänkt tanken på någon form av avslöjanden, trots att flera personer känner till eländet. Och därför vill jag ha min chans, risken finns att trovärdighet förloras och personer som i hör hemma i pokern lämnas orörda om det inte sker något radikalt, snabbt Jag kommer därför inte ägna allt för mycket tid åt spel, det här blir min prioritet nummer 1.

Så jag hoppas att detta brev och även min rapport får pokern att återgå till vardagen. Pokern är här för att stanna och så ska det förbli.

Avslutningsvis: Jag hoppas att ni accepterar och respekterar min anonymitet, jag kommer att kämpa för svensk poker och hoppas ni gör det samma.

PS. Inlägget skrevs innan Kens förklaring kom ut, all heder åt Ken.


















Till Poker-Sverige

Först, Till Joakim Geigert, Prosharks: Jag tackar för erbjudandet om än avslöja allt i en egen tråd omgående, men jag måste tyvärr nobba detta erbjudande på grund av följande:
Jag vill vara säker till hundra procent att mina uppgifter är korrekta i samtliga fall.
Jag vill att samtliga bluffmakarna avslöjas samtidigt eftersom det underlättar för både min trovärdighet och bevisverifieringen. För att detta ska vara genomförbart med bästa möjliga resultat har jag därför satt den 31:a oktober som deadline, med avsikt att kunna presentera ett vattentätt material.

Saker har förändrats under de senaste dagarna. En enligt mig reko kille har blivit anklagad för det värsta man kan göra, nämligen fuska, och till råga på allt så har han försökt blåsa sina vänner, allt enligt pokervärldens största bluffmakare Russ Georgiev. Jag har tack och lov aldrig varit i kontakt med Georgiev, men som alla andra har jag hört de fascinerande historierna, den ena mer skruvad och underlig än den andra. Till råga på allt har en av Sveriges mest kända yrkesspelare gått ut och sagt att han blivit ombedd av Lennaárds ”offer” att gå ut med bluffen.

De senaste dagarna har varit hektiska för hela Poker-Sverige, Ken Lennaárd har bekräftat samröre med Russ Georgiev men dementerat fusk. Svenska pokerförbundet har gått ut och kallat till stormöte på grund av Lennaárds förehavanden där de ställer sina platser till förfogande. Jag har själv varit i kontakt med en källa med god insyn i Svepof och han medger att situationen är beklämmande för alla inblandade parter.

Jag kan redan nu gå ut och dementera de rykten som florerat om att jag skulle vara Ken Lennaárd. Jag kan även passa på att ta tillfället i akt att underrätta er om att mina efterspaningar går framåt och att jag tillsammans med min gode vän och kollega är både optimistiska och exalterade över att inom en snar framtid förhoppningsvis ha rensat ut de som inte hör hemma inom vår nobla verksamhet.

En annan nära vän till mig har informerat mig om att Mikael Westerlund verkar till synes på gränsen manisk att sätta dit Ken, varför har inte jag en aning om, och om det är en björntjänst eller inte kan man ju spekulera i. Jag kan redan nu dementera de rykten som gör gällande att Mikael Westerlund skulle florera i vår utredning, så är inte fallet.

Jag villa passa på att ge en eloge till Ken Lennaárd om han som utlovat närvarar och ger ärliga svar på de frågor hela pokersverige ställer sig vid Svefops extrainkallade stormöte, där undertecknad med största sannolikhet kommer att befinna sig.

Jag tycker att det är synd och skam att vissa personer inte respekterar min vädjan om anonymitet. Jag ber er därför stänga tråden där det spekuleras i min identitet då dessa antaganden rent utav är skadliga.

Avslutningsvis: Jag ber er alla pokervänner som moderatorer på detta forumet att behålla tålamodet, trots allt är ju tålamod och disciplin två huvudingridienser i poker.
















Sanningen om Tystnaden och låt detta bli en läxa innan ni tror  på allt ni läser på nätet.

Nu kan jag inte påstå att jag tänkte mig för direkt mycket innan jag började. Jag bestämde mig bara för att driva och ha kul för egen vinning. Jag skapade ett psedonym där jag försökte säga att Ken inte var den enda som hade fuskat och att Tystnaden (jag) visste ett flertal till. Inläggen (3st) avslutades med: Om Ken faller, faller han inte ensam. Jag utgav mig också för att vara en rutinerad och äldre spelare. Jag hotade att lämna in en rapport med fullständiga redogörelser till Aftonbladet inom en månad ifall inte fuskarna själva gav sig tillkänna.

Det var skitkul att sitta och följa spekulationerna om vem Tystnaden egentligen var, och det var ingen tvekan om att det var riktigt många som gick på det så att säga. Inklusive proffsspelarna.

Det här var i slutet av min "pokerperiod" som hade hållit i sig ett bra tag. Men jag såg det som en skön avslutning. Jag var naturligtvis inget pokerproffs, jag hade naturligtvis ingen aning om ifall några fler hade fuskat. Jag ville bara försöka visa hur lätt det var att luras på internet samt få ett gott skratt. Det lyckades jag rätt bra med.

 

Var illa tvungen och ta med han också så sjukt kul var det då=)

Ken om Ken-Gate Bakgrunden Del 2/7

tisdag 4 maj, 2010 kl 14:10

År 1999 var jag Sveriges bästa turneringsspelare – med marginal. Christer Björin får ursäkta, men jag var det. SM avgjordes i fyra discipliner det året och det som räknades var Mörkpoker-SM med flest antal deltagare, högst buy-in och bäst struktur. Den som vann Mörkpoker-SM kunde oantastat titulera sig svensk mästare i poker. Och när krutröken lagt sig var det jag.

I Sökö-SM fick tog jag brons efter att med tre kvar ha haft den slutgiltiga vinnaren all-in i en jättepott med K,K mot 4,4. I Sökö är ett överpar mot underpar större favorit än i Texas och om jag vunnit den potten hade jag haft 85% av markerna heads-up.

I Omaha-SM tog jag silver efter att ha haft motståndaren all-in som klar favorit. Kommer inte ihåg handen då jag har fyra SM-silver i Omaha och alla fyra gånger hade jag motståndaren all-in som klar favorit.

I Texas-SM åkte jag ut med K,K mot J,J i en monsterpott med elva spelare kvar.

Internationellt gick det också mycket bra för mig. Jag vann en turnering i Las Vegas där alla de bästa var med. T.J. Cloutier var allmänt ansedd som världens bästa turneringsspelare och jag slog honom heads-up. Dessutom var jag största delägare i Kortoxen som jag drivit upp och fått konkurrenten att lägga ner verksamheten en månad efter att jag tagit över.

Livet lekte, men sedan satte Kniven sig i ryggen på mig.

Martin ”Kniven” de Knijff hade minst sagt ett dåligt rykte på Klubben (som vi kallade Kortoxen för), men jag har alltid haft den principen att alla är värda en chans. Kanske hade han gjort fel förut och lärt sig av sina misstag, kanske var det bara skitsnack? Eftersom jag själv gjort fel förut och själv varit offer för ogrundat skitsnack så behandlade jag Kniven som jag skulle velat bli behandlad själv. Jag gav honom en chans.

Kniven stod på botten. Hans anseende var skakigt. Han hade inga pengar, jobb eller utbildning. Som lök på laxen hade han ett litet barn tillsammans med en kvinna som hade stora problem, varav spelberoende inte var det värsta. De bodde ihop.

Jag gav honom ”en alldeles för bra deal” som han själv har uttryckt det senare. Vi skulle spela och boka idrott tillsammans. Han skulle stå för arbetet och jag skulle stå för pengarna och vara ansiktet utåt. Dessutom garanterade jag försörjningen för hans familj.

Han höll inte sin del av avtalet. Han spelade på sidan, han spelade för hårt med vår bankrulle och så vidare. Jag hade ställt upp fem-sex punkter som grund för avtalet och han bröt dem allihop. I dag har jag större förståelse för vad en desperat människa är kapabel till, men då ville jag dra ett baseballträ i huvudet på honom.

Detta är min personlighet. Jag är lojal och raggryggad, en riktigt bra vän, men också tyvärr långsint och hämndlysten. Jag vet att den kloke släpper oförrätter och går vidare. Den kloke vet att det får kosta pengar att lära sig vilka man kan lita på. Tyvärr fungerar jag inte så. Gör någon mig illa vill jag ha hämnd. Det är inte vackert, inte rätt, inget jag beundrar eller är stolt över, men man är som man är.

Jag hade avslutat samarbetet på en gång om det inte varit för Parbet. Det var ett bolag med samma affärsidé som Betfair. Det var i slutet av IT-hysterin och om vi bara fick in pengar innan kraschen kom så var jag övertygad om att med vår kunskap och vårt nätverk så skulle vi bli miljardärer. I ett sådant läge fanns det ingen anledning att bråka om några hundratusen kronor, även om jag hela tiden var rasande på Kniven.

Den slutgiltiga konstellationen av Parbet bestod av Kniven, ”Göran” , ”Pelle” och jag. (Göran och Pelle har ingenting med pokerbranschen att göra och får därför vara anonyma.)

I början gick det bra. Vi fyra blev mer och mer ett team. Lite smågräl fanns, men ingenting som ändrade skutans kurs. Sedan kom IT-kraschen, våra utmaningar växte exponentiellt och vi var tvungna att leta andra vägar för att sjösätta projektet. Vi letade samarbetspartners bland bookmakingbolag. Expekt var mycket intresserade.

Kanske är svåra situationer det bästa testet en människa kan ges. Parbets problem, som egentligen inte skapats av oss, ställde krav på än bättre samarbete oss emellan, och ännu hårdare jobb för att lyckas. Så blev dock inte fallet. Kniven började köra en egen agenda, kanske för att trygga en försörjning, kanske av andra skäl. Hursomhelst var hans agerande fel.

Göran och Pelle hade jag en nära relation till och vi blev alla tre vansinniga på Kniven då han försökte spela ut oss mot varandra och genom utpressning skaffa sig fler procent själv när vi skulle slutförhandla med Expekt. Ett annat alternativ var att Kniven själv körde med Expekt och lämnade oss andra tomhänta. Pelle, som aldrig gjort en fluga förnär, var helt tokig och sa ”nu åker vi och hämtar Kniven och kör ut honom i skogen”. Till slut enades vi om att tillmötesgå Kniven till en del för att få projektet vidare, men vi lovade varandra att ta revansch på Kniven för vad han gjort.

Kanske var det dessa omständigheter som gjorde att vi aldrig fick till ett riktigt kontrakt med Expekt, kanske hade det aldrig gått att få till ett riktigt kontrakt med Expekts ägare Conny Gesar och Christian Haupt. De visade sig nämligen vara två riktiga skurkar som satt blåsningar i system. De blåste alla de kunde och njöt till och med av det. De skröt för oss hur de blåst Betfair och Betsson.

Vi blev naturligtvis blåsta också. Tokblåsta. Parbet såldes senare för 90 miljoner kronor.

Kniven har många och långa förklaringar till allt, och visst finns det alltid två sidor av samma mynt. Men när historien ska skrivas så är det 3-1 till oss. Göran, Pelle och jag är överrens om vad som hänt. Vi iscensatte också en mycket avancerad hämnd på Kniven. Kniven slank ur nätet utan att ens själv förstå vad som var på väg att hända. Livet gick vidare. Göran och Pelle glömde bort Kniven, men det gjorde inte jag. Man är som man är.

Jag är envis, långsint och har hämndbegär. (Det är ingenting jag är stolt över, det är sådan jag är. Och det är någonting jag jobbar med.) Det betyder att om du gjort mig illa så kan du räkna med att det kommer igen. Om jag får en chans. Och tiden drar av väldigt lite på skulden.

Men det fungerar åt andra hållet också. Om du varit snäll mot mig så glömmer jag det aldrig. Har du gjort mig en tjänst så kan du alltid inkassera en gentjänst, om det så är tjugo år senare.

I min enfald trodde jag att jag var värd lite förståelse efter allt jag gjort för svensk poker. Jag ställde alltid upp och gjorde de tjänster jag blev ombedd till. Jag åkte till Göteborg och höll föreläsning, jag gjorde reklam för pokerforum och sajter och jag ställde upp som frågeplank på ett nystartat pokerforum av Joakim Geigert med kumpaner. Jag gjorde massor av sådant, alltid utan att ta betalt. Det är många i Pokersverige som tjänat bra pengar på mig och som jag gjort tjänster. Men det var ingenting värt när dammluckorna öppnade sig under mig. Det fanns noll gentjänster att inkassera.

Jag är obrottsligt trofast och lojal. Om min vän åker på stryk så hoppar jag in även om jag vet att slutresultatet bara blir att vi båda två får stryk. Sådan är jag. Därför var det värsta av allt när Westerlund påstod att det var mina vänner jag försökt blåsa. Det var så långt ifrån sanningen man kunde komma. Kengate var fråga om hämnd på någon som förstört mitt liv. Någon jag hatade över allt annat. Någon jag fick varbölder av att träffa.

Hämnd var det enda som kunde hela mina sår.


Ken talar ut om Ken Gate.Varför jag inte sagt något tidigare Del 1 av 3

måndag 3 maj, 2010 kl 13:31

1. Jag talade ut.

Det verkar alla ha glömt bort. Jag bekräftade det som var sant och bad de berörda om ursäkt. Mer än så kan jag inte göra. Men vissa ville ha blod. De fanns ett enormt intresse för detaljer, men det är ingen anledning till att jag ska fläka ut mig. Det fanns ett allmänt intresse, men inget allmänintresse. Förstår du skillnaden?

2. Det var en omöjlighet.

När drevet gick var det pöbelmentalitet av värsta sort. Det fullkomligt spyddes galla över mig. Alla som gått och retat sig på mig i flera år tog nu sin chans. Om någon försökte tänka klart och kom med någonting som kunde tolkas som snällt mot mig blev den personen fullkomligt massakrerad. Det fanns inte en enda som vågade/ville stå upp och visa lite vett och sans. Jag förstår det.

Du måste också förstå att vad jag än hade sagt så hade det vridits och vänts emot mig så att det blivit etter värre.  Ett drev kan inte bemötas, så enkelt är det.

3. Det är ett straffbart att planera ett allvarligt brott.

 Om jag talade ut ville jag berätta hela historien. Kan inte lagen exakt, men så mycket vet jag att om jag erkände allt rakt av så kunde jag bli åtalad. Det var nog inte så troligt, men varför ta risken bara för att tillgodose några glupska gamars hunger?

 4. Jag var inte intresserad.

Jag var trött på pokerbranschen redan innan pokerboomen drog igång. Jag såg en chans att bli känd genom pokerboomen för att kunna uppnå andra mål. Vet inte hur många timmar jag la ner på att göra bra saker för svensk poker, men allt jag fick tillbaka var skit. Redan från dag ett blev jag felciterad i tidningar. Det felcitatet saltades från en åsiktsmaskin på ett pokerforum, det felciterades i sin tur igen och så vidare. I princip all skit jag fick grundade sig på felaktigheter. Och avundsjuka och jantelag såklart.

Dessa åsiktsmaskiner har idag ordbajsat sig fram till positioner inom svensk poker och glömt bort vilka infantila åsikter de hade en gång för att de inte visste bättre. Och den som stod i skottgluggen var naturligtvis undertecknad.

När Kengate seglade upp var jag helt klar med poker. Jag hade gått vidare i livet och såg ingen mening med att fäkta illa. Det var inte den punkt jag ville avsluta med, men det var en punkt.

5. Vi har jobbat på en bok som inte blev något.

Pär Carlsson kontaktade mig för tre år sedan. Han ville skriva en bok om mitt liv. Det är någonting jag funderat på själv. Om inte annat så skulle det bli en intressant berättelse. I den boken skulle Kengate vara en central del. Han gjorde cirka 130 timmars intervjuer med mig. Projektet lades ner för snart ett år sedan. Anledningen var att det helt enkelt var för mycket material att få ihop för Pär.  Förutom hans vanliga tidsbrist såklart. Att skriva en bok själv har aldrig varit aktuellt. Ingen hade trott på den.

6. Jag ville bli friad från insideranklagelserna först.

Insideranklagelserna ödelade mina planer och mitt liv. Därför såg jag ingen bättre väg än att börja spela poker igen. Då känns det viktigt för mig att tala ut. Och nu har folk kanske lugnat ner sig och kan tänka rationellt.

Planen när jag startade den här bloggen var att berätta om Kengate i maj när jag blivit friad från de felaktiga anklagelserna. Insiderdomen skulle komma 28 april. Nu är domen uppskjuten minst en månad och eventuellt mer. Anledningen till att jag kommer ut i alla fall är att jag inte orkar vänta.

Inledningen till boken om mitt liv (vissa detaljer bortredigerade)

Prolog

De flesta människor får någon gång i livet uppleva något som är värt att berätta för barnbarnen. 710529 Ken Lennaárd har hittills i livet upplevt mer än invånarna i en mellanstor svensk stad gjort tillsammans.

Han har umgåtts med maffian. Han har druckit rosa champagne med kändiseliten. Han har tänkt tanken, köpt ett XXX, XXX och varit nära att XXX en före detta vän och kompanjon. Han har XXX och supit i månader i sträck, umgåtts med XXX och varit elitidrottare. Han har blivit rånad på allt han har, inklusive sina skor. Han är utbildad sommelier.

Han har varit utbränd. Han har varit en Sveriges mest fruktade XXX. Han har tjänat hundralappar på att sälja cyklar och stumpor. Han har tjänat miljoner på spel, fastighetsaffärer och aktier. Han har planerat den mest omtalade blåsningen i svensk poker. Han har sovit på golvet i ett spanskt fängelse. Han har vunnit en dokusåpa.

Det här kunde varit berättelsen om en man som förändrade världen. Kanske inte på samma sätt som Einstein, Hitler, John Lennon eller Astrid Lindgren, men som Tage Erlander eller åtminstone som Janne Boklöv. Det här kunde varit berättelsen om någon som gjort något stort och viktigt för någonting betydelsefullt och meningsfullt. Men om hundra år kommer inte Ken kommas ihåg mer än Dan Glans som kom sjua i den där OS-finalen där Anders Gärderud vann guld och slog världsrekord.

Ken har gett upp. Den här boken kommer att sätta punkt.

Ken Lennaárd XXX Sverige. Han är inte bitter eller besviken. Han har passerat det stadiet för länge sen. Han säger att han i grunden är missförstådd. Att han inte passar in i det svenska samhället. Att alla andra är XXX. Han är för XXX för det här landet. För smart, för företagssam, för rättfram. Han har sett det ingen annan lyckats se. Han har förstått för mycket för sitt eget bästa. Han har bestämt sig för att lämna landet. Han ska flytta för gott.

Ken Lennaárd säger alltid vad han tycker. Och han tycker mycket. Om allt. Om saker han begriper och om saker han tror att han begriper. Om politik, kändisar, sport, mode och konst. Och om andra människor. Han har åsikter om mycket och många.

En och annan har åsikter om Ken också.

Jag hade också en åsikt, en förutfattad mening, när jag för första gången mötte denna udda fågel. Jag gjorde det i rollen som producent för Sveriges första pokerprogram på tv. Jag skulle rekrytera en expert och Ken var långt ifrån mitt förstaval. Han var egentligen helt fel person. Han var den där dokusåpafjanten från Riket som manipulerade och bluffade. En sann skrävlare och ego boy. Han saknade allt av tyngd och sann expertis som jag sökte. Jag var ute efter en riktig pokerkännare som kunde lära svenska folket allt om spelet. Ken hade noll trovärdighet i mina ögon. Han kunde förmodligen inte ens spela poker, men min begränsade insyn i pokervärlden gjorde att jag inte hade mycket annat val än att ta det där mötet med den där killen som mitt förstaval Martin de Knijff tipsade om när hans egen medverkan omöjliggjorts sedan kanalen och han inte var överens om vilka loggor som fick exponeras i tv-rutan.

Jag träffade Ken på vinst och förlust. Kanske kunde han åtminstone leda mig vidare till någon som hade det som krävdes för att vara expert i ett seriöst pokerprogram på tv. Det var så snacket gick mellan mig och min assisterande producent Calle Schulman.

Det är inte begåvningsreserven som förnedrar sig i dokusåporna. Det vet alla som jobbar på tv. Antalet Nobelpristagare som knullat i Big Brother-huset är lätträknade. Samtidigt behövde mitt pokerprogram all uppmärksamhet det kunde få. En kändis som expert behöver inte med nödvändighet vara fel.

Kärlek är ett för starkt ord. Men ingen har varken förr eller senare gjort ett starkare intryck på ett första möte. Jag tänkte redan då att den


Ken Lennard om Ken Gate när det hela uppdagades

Ken Lennard uttalande när detta kom ut 2005

Proshark
#57 | Jul 20 2006 16:51 | KL Jag har inte fuskat. I övrigt kommenterar jag inte rykten, skvaller, påhitt och dylikt om mig själv. /Ken


Jag är jagad nu, på gränsen till förföljd

Ken skriver själv om anklagelserna

Jag är en ifrågasatt och kritiserad man. Det har jag alltid varit.

Men nu är det värre än vanligt. Jag är jagad, på gränsen till förföljd. Jag har alltid räknat med skit och jag har alltid fått skit.

Men nu står det mig upp i halsen

Om man benar ut de senaste ryktesvarianterna på nätet så blir kontentan att jag är anklagad för att ha tänkt fuska, men aldrig genomfört något. Men inte ens det stämmer. Allt jag har gjort är att ha lyssnat på en person som planerat all möjlig djävulskap

Vad som är sant är att jag visat prov på synnerligen dåligt omdöme. Jag kan än i dag inte förklara hur jag tänkte när jag började diskutera affärer med en person som jag visste hade sämsta tänkbara rykte. Jag var korkad och för detta ska jag hängas. Det var visserligen före min tid som offentlig person, men det försvarar inte mitt korkade beteende. Att jag var inne i en djup personlig kris, ska inte heller det lindra det idiotiska i att stämma möte med en gangster.

 

Ber om förståelse - inte förlåtelse

Jag ber inte om någons förlåtelse. Jag ber bara om förståelse för vad som är fakta och vad som är påhittat, uppskruvat och tillspetsat. Om den här rykteskarusellen fortsätter att snurra med accelererande hastighet så är jag snart skyldig till både första och andra världskriget.

Reglerna är solklara i Jantelagens Sverige. Jag är en offentlig person som skryter, skränar och sticker ut hakan väl medveten om att jag får ta fler smällar än andra. Men den här förtalskampanjen har gått för långt. Jag har inte gjort något kriminellt. Jag tar bestämt avstånd från alla former av fusk och bedrägeri.

 

Jag inser problemet

Många har belyst problemet med att både vara pokerdebattör och ordförande i Pokerförbundet. Jag håller med om att detta är ett problem. Jag inser att det är svårt att både vara Peter Antoine och Lars-Åke Lagrell på samma gång. Det uppstår per automatik trovärdighetsproblem när man är en kontroversiell tyckare och diplomat samtidigt.

Frågan togs givetvis upp på senaste årsmötet. Medlemmarna ansåg då att nyttan att ha mig som ordförande överskuggade problemen. Nu har förbundet vuxit sig stort tack vare medlemmarnas förtroende och styrelsens hårda arbete. Det är dags att ta upp frågan på nytt.

Jag är alltid öppen för en diskussion.

Källa:http://www.aftonbladet.se/sportbladet/poker/kenlennaard/article444159.ab

Nästa

Ryktena som skakar pokern

Ken beredd lämna ordförandeposten

I flera pokerforum anklagas Ken Lennaárd, 35, för fusk.

Nu ställer han sin plats som ordförande i Svenska Pokerförbundet till förfogande.

– Det har varit så mycket turbulens och skitsnack, säger han.

Ken Lennaárd är svensk pokers ansikte utåt. Han är anlitad som bollplank av Svenska Spel, är ordförande i Svenska Pokerförbundet och skriver varje vecka en krönika i Sportbladet.

Sedan några månader tillbaka har rykten florerat i olika pokerforum på internet kring Ken som pokerspelare. Historiens tre huvudpersoner är Ken Lennaárd, proffsspelaren Martin de Knijff och den ökände fuskaren Russ Georgiev.

– Russ är en person som påstår att han har fuskat hela sitt liv. Han anklagar alla och målar upp rena fantasierna, säger Lennaárd.

– Jag har varit i kontakt med honom. Utifrån det har han hittat på en massa skitsnack.


Anklagas för fusk

Måltavlan för det påstådda fuskförsöket var Martin ”Kniven” de Knijff. Enligt Ken hade ”Kniven” och han, för några år sedan, affärer ihop som gick snett. De gjorde då, enligt Ken, ”dåliga saker mot varandra”. När konflikten var som djupast kom Ken i kontakt med Georgiev. Han lyssnade på Georgiev och erkänner att han fann det spännande.

Mer än då är det inte, enligt Ken.

– Jag anklagas för att ha tänkt fuska, säger Lennaárd.

För något fusk blev det aldrig. Lennaárd menar att Georgiev kokat soppa på en spik.

– Denna ’spik’ är är en privatsak mellan Martin och mig.

 Källa:http://www.aftonbladet.se/sportbladet/poker/article443814.ab


KEN GATE

Här hittar ni all information om hela historian.
För er som intresserad.

Lite kort om saken.

Allt uppdagades när Mikeal Westerlund  http://pokerdb.thehendonmob.com/player.php?a=r&n=3514 gick ut med historian.
Detta var 2005 på ett kändt pokerforum som heter Prosharks.

Allt handlar om en svensk känd pokerspelare som heter Ken Lennard http://sv.wikipedia.org/wiki/Ken_Lenna%C3%A1rd som skulle har riggat ett spel 2003 mot 6 st kända poker spelare.

 

Ska försöka göra en sammanfattning på allting.


Mads Andersen intervju om Ken Gate

En dansk pokerspelare som skulle ha blivet blåst i sammanband av Ken-Gate

Det ska finns en band intervju som Prosharks har gjort.

Den kommer att komma upp här inom en snar framtid.

Blev lovad att den skulle skickas till mig om den hittades kom aldrig någon.


Mads Andersen

http://pokerdb.thehendonmob.com/player.php?a=r&n=3303

Russ Georgiev om Ken Gate

About two or three years ago, I and two other cheats flew to Stockholm
during the Swedish Open, or it could have been the Spanish Open (sounds

funny, I know). I had to be sure Chris Bjorn wasn't in Stockholm, since

he and I don't get along and could ruin the scenerio. I was assured he
was playing in a tournament in London.

I flew to Stockholm with two other cheats for private games Ken Lennard

was going to provide. Previously, a member of our team had a medical
emergency the day prior to leaving, so we didn't go. But, Ken kept
emailing stating there was at least $100,000 to $500,00 to be made in a

couple of days. The first time I asked for a guarantee of $1,000 a day
each, plus expenses for all of us. I was guaranteed this upon arrival.

I had Ken checked out, and all seemed right on. One of our main targets

was Eric 123. After backing out the first time, Ken stated we could do
it again after 6 months. Checking everything out, we didn't bother
asking for anything since he never let up. I have at least 30-50 emails

from him, besides numerous phone tapes

I brought two world class mechanics along, one an expert with marked
cards with audio and video. I arrived on a Friday, but the other two
arrived on Saturday, basically about twenty hours late, due to late
flight departure.

Ken and I picked the other two up and we arrived at his family's Hotel
in Stockholm. We had four rooms, three on the bottom floor and one on
the second floor. Here we set up shop. A hole was drilled in the
ceiling, where we placed a camera covered by a smoke detector.
Meanwhile, we had marked cards, invisible to the naked eye in the game,

with audio ear pieces to tell Ken and our other player all the cards in

the game. We had a VCR machine that allowed 'Freeze frame', thus making

sure we knew every card all players had.

They were playing 300-600 Euro at a casino in Stockholm during this
time, but Ken who was sure he'd get the players, was not able to bring
them over. The game at the time was 6 handed, with three Finnish
players and three Swedish players. Ken, was basically a tough guy, who
turned chicken. After not being able to get the players over, we still
had our mechanic, the best in world under pressure. We needed Ken to
take us into the casino to win, since it wasn't possible to just go in
for some reason. One of the games was triple draw low, which was an
automatic win for us, unless you could beat the 'nuts' every hand.

Five days were spent flying, setting things up and such, but nothing
was made. Ken seemed to have no credibility with the players. Then, he
tried going behind my back. When he saw the cards on TV like they were
face up, he went crazy. He wanted the system for himself to cheat these

people. While he went around my back to approach these other two, they
played him like an accordion. I was in though, as I had gone back with
them for over thirty years.

He flew to the US during Xmas of 2003 possibly 2004 (to lazy to check),

if I'm not mistaken, to get the camera and marked cards. Since we were
jacked off by Ken, we did the same to him. We offered him the
merchandise for $25,000, but he was quite a bit short. He thought the
guys would let him in on a score so he could purchase the equipment.
WRONG.

Here, he was played like a violin. He'd be called at his hotel and if
he was there, he was told the game would probably be the next day. If
he wasn't there, a message was left the game was on. He spent about two

weeks waiting for a game to get the equipment to take back to Sweden,
from the money he thought he'd get from cheating with these guys in the

US.

Meanwhile, we were hoping he'd come up with the $25,000, for we'd have
given him BOGUS equipment, since he'd chickened out and gone behind my
back in Stockholm.

I have at least 25 more emails from Ken Lennard, plus tapes of phone
conversations. Passport records can verify I and the others were in
Stockholm during the winter of 2003, possibly 2004, plus passport
records would show Ken flew to the US during Xmas of one of these
years.

It's realy amazing you'd challenge something so easy to be proved,
besides the fact so few people know on RGP know who Ken Lennard is.
With these posts, the boys in Stockholm will know, since he caled them
to come over numerous times. They also know the games were six handed,
with three Swede's and three Dane's. The Danish guys apparently won the

money. They supposedly were cheating, thorug collusion.

It matters not what you state Razzo, for the passports would tell the
story. Chris Bjorn will know, since how would I know he was in London
at the time. Why would I care? The only reason I'd care, would be he'd
have ruined the game if he was around. As it was, Ken had little
credibility with these guys, since he owed one quite a chunk of money
and most thought he was broke.

I played online in Ken's apartment, stayed in his family's hotel, plus
ate in his friends restaurant. Stockholm and Sweden seemed like a nice
place to visit, but at that time I had gone for business. I'm positive
Casey Kastle had NO KNOWLEDGE of what was happening, as Ken was
planning to make a big score. When he saw the marked cards appear on TV

like they were face up, he thought he'd hit the lottery. The problem
was he didn't have the credibility nor the money to purchase the
equipment, nor provide a game.

Russ Georgiev


Emailen som skickats mellan Ken och Russ hittar ni på denna länk
http://groups.google.com/group/rec.gambling.poker/browse_frm/thread/391e2c340657e2c/5111ca026dd04389?tvc=1


MARTIN DE KNIJFF OM "KENGATE" Intervju nummer 3 Del 1/2

"JAG var det ENDA tilltänkta OBJEKTET"

En mörk November kväll 2003, efter månader av förberedelser, försökte Ken Lennaárd få med mig till Hotell Ta Inn (som ägdes av hans far och bror) söder om Stockholm. Där väntade en grupp kända fuskare med Russ Georgiev spetsen. Deras genemsamma målsättning, var att genom oärligt spel, i kraft av märkta lekar, dammsuga mig på var enda krona jag ägde och hade (möjligen även kredit). Lockbetet var en Amerikansk miljardär, som för nöjes skull, ville möta några av de bästa spelarna i världen.

Under rubriken nedan "Ett decenium med Ken Lennaard del 1", finns början till en utförligare berättelse gällande alla våra eskapader. Vad drev Ken till det som slutligen kulminerade i fuskförsöket? Jag tror och hoppas många av er kommer att finna läsningen mycket underhållande. Det finns mängder av anekdoter med både "kändisar" inom och utanför spelbranschen som huvudrollsinnehavare.

Den kortare versionen är den, att jag i Kens ögon framstod som ondskan i mänsklig skepnad.
Mina handligar beträffande allt vårt samröre, men i synnerhet gällande projektet ParBet från perioden januari 2000 till december 2002 beskrevs som följande:

Ryggradslöst
Falskt
Omoraliskt
Bedrägligt
Uppsåtligt
Okamratligt
Illojalt

Synnerligen en mängd mindre smickrande epitet. Fanns det då fog för dessa grova anklagelser? Svaret på den frågan är både JA och NEJ! Det var tveklöst så, att jag i många kapitel, kunde och borde agerat annorlunda. Hos vissa, skulle säkerligen några av mina handlingar falla under just några av ovanstående. På intet sätt var jag helt oskyldig. Jag kunde, och kan även fortfarande, uppfattas som raljerande i många sammanhang. Det är jag fullt medveten om.

I princip har jag inget negativt att säga om Kens aktioner under den här tiden. För mig stod han alltid upp. Uppträdde som en god vän i alla situationer. Därför förväntade han sig fullt naturligt samma aktning och ofta mer i retur. Jag höll i hans ögon helt enkelt inte måttet (exempel finns i nästa kapitel). De höga, näst intill utopiska krav som fanns på omgivningen, samt bristen av förståelse, för andras agerande i olika situationer, ledde till mängder av besvikelser för Ken. Vissa av hans mindra attraktiva karaktärsdrag blev evidenta. Hämdlystenhet, långsinthet och hat gentemot de "(o)skyldiga" kändes många gånger obehaglig. Mellan oss läkte såren aldrig. Det faktum att jag gick som tåget och vann 10 miljoner på V75 i januari 2002, gjorde saker än värre. Ken ville ge igen för den skada han och andra ("Göran" och "Pelle" som båda var oss närstående) ansåg jag åsamkat honom.

Låt oss återgå till den aktuella kvällen 2003. Många hade rest utomstädes till Stockholm för Texas SM som avgjordes på Kortoxen. Sålunda var lokalen full av folk och spel. Undertecknad, Erik Sagström (Erik123), Christer Johansson, Mads Andersen, Henrik (kan inte hans
efternamn) och Martin Vallö spelade 2000-4000 SEK limit med blandade spel.

Ken hade varit i kontinuerlig kontakt med några av oss i veckor. Annonsen var ett eventuellt spel med "miljardären". Jag hade ställt mig varken negativ eller positiv till medverkan. Då Ken dök upp på Kortoxen, med informationen att spelet kunde bli en realitet, tackade jag bestämt NEJ!
Det blev en del upprörda känslor som utmynnade i en mindre trevlig ordväxling i spelklubbens hall.

Varför ville jag inte spela? Det fanns mängder av skäl.

1. Diverse försök av Ken, att få mig investera, i olika bluff-projekt som han själv stod bakom. Om pengar investerats hade jag aldrig sett en krona. Utan tvivel var det så att han var ute efter att skada mig, i vilken form det än var.

2. Ken hade förskingrat cirka $20.000 av de $60.000 han förvarade åt mig i en box på Mirage i Las Vegas. Detta utan förklaring till vad som egentligen hänt. Han ansåg sig mer eller mindre ha rätten att ta pengarna. Jag litade helt enkelt inte på honom längre.

3. Från en källa i London, bara månader tidigare, blev jag informerad att Ken tillsammans med en grek-cyproitisk falang hade för avsikt att försöka fuska mot mig. Slutsatsen, att detta kunde vara ett försöken, var inte svår att nå. Ken har senare hävdat att falangen initierade kontakten dem emellan.

Med bakgrund av detta är det min fulla övertygelse att "JAG var det ENDA tilltänkta OBJEKTET" För att kunna fuska mot mig i poker var han helt enkelt tvungen att blanda in andra helt "oskyldiga spelare"

Borde jag berättat för Erik och Christer vad jag kände till? Sannolikt borde jag gjort det. Det ångrar jag idag att jag inte gjorde.

Skulle Erik och Christer råka lika illa ut som jag? Det vet bara Ken, men jag är ganska säker på att de blivit "skonade". Mitt Nej till trots, försökte Ken få med sig Erik och Christer till hotellet. Hur

kunde jag då vara det enda objektet?

Det tyngsta skälet var att jag låg 700.000 SEK minus. Ken hade fått rapporter om detta. En hypotes, där jag under rådande omständigheter, skulle följt med till hotellet, då de andra förflyttade sig dit, är inte svårbegriplig. Om jag ville ta igen dagens förluster hade jag inget annat val än att följa med till hotellet. Ett annat skäl var att Ken fick utstå hot från sina kumpaner. De hade rest från USA och mycket troligt blivit lovade en del pengar. Det personliga vendetta Ken hade med mig kunde de bry sig mindre om.

Jag försöker på inget sätt trivialisera och negligera övriga inblandades känslor. De kände sig kränkta och även om fusket aldrig blev verklighet, så är det fullt naturligt att de såg sig själva som måltavlor. Personligen tror jag att det är försvinnande liten chans att så verkligen var fallet.

Ken har aldrig bett mig om förlåtelse för sina försök att skada mig. Så vitt jag vet har Christer, Erik och även danskarna fått sina rättmätiga ursäkter.

Kens mentala ohälsa under senare delen av 2003 kan beskrivas som "tillfällig sinnesförvirring". Då jag direkt eller indirekt, skyldigt eller oskyldigt medverkat till detta tillstånd. Ser jag den här händelsen mer som en tragedi än något annat.


Ett decennium med KL (del 1)

Första gången jag stötte på Ken Lennaard var på Kortoxen runt 1997-1998. Vid den här tiden hade han en lång hästsvans, men gav ändå ett “lill gammalt” intryck. Munderingen gubbig mörk blå rock, samt ett par gamla beiga byxor modell Dockers var sannolikt en starkt bidragande orsak till detta.

Han var en av många, just anslutna till spelklubben Kortoxens turnerings cirquit. I Hannu Hakalas regi hade alla tävlingar ett värde. I varje speldisciplin, och baserat på buy-in nivå, fanns officiella rankingtabeller. Det mest kompetitiva i individen plockades fram. Vem var egentligen bäst? Alla ville ha svart på vitt och därmed skryt-rättigheter. Många av de mest  framgångsrika turneringsspelare de senaste tio åren kommer från just från denna tid. Johan Storåkers, Peter

Eichhardt, Björn Isberg, Lars Kjestrup, Bo Sehlstedt, Peter Hedlund, Ken Lennaard, och undertecknad själv, var alla mer eller mindre produkter av Kortoxen eran.

Utan tvekan var det så att Herr Lennaard var talangfull. Resultaten lät heller inte vänta på sig. I Januari 1999 under Carnivale of Poker, på Rio Hotel & Casino i Las Vegas, erövrade han (nu utan hästsvans :) ) en av de största titlar en svensk någonsin vunnit. Efter en lång heads-up batalj med legenden T.J Cloutier kunde han lyfta bucklan och titulera sig $1500 NL champion och $110.000.

Svaret på en av seger intervjuerna blev en klassiker. “Så Ken, bluffade du något under tävlingen?” “Ja hela tiden, och hjälpte inte det, så köpte jag ut.” Jag befann mig också på Rio, men vi kände fortfarande inte varandra. Sålunda var jag heller inte inbjuden till hans “victory” middag. Sällskapet blev (om jag kommer ihåg rätt?) legendarer som Christer Björin, Gunnar Östlind och Örjan Näsbom. 

Min minnesbild är inte helt klar, men runt den här tiden köpte Ken in sig som delägare på Kortoxen. Det blev, över det hela, ett rejält lyft för verksamheten. Bättre organisation och med mängder av nya positiva influenser. I vissa läger var förändringens impopularitet tydlig.
En kille som vid första anblick kategoriserades översittare, arrogant och själgod. Addera stämpeln "Dokumenterad fuskare" från gymnasietiden. Och du hade någon, som av det gamla gardet inte togs emot med öppna armar.

För min egen del tyckte jag inget annat än att Ken var en excentrisk och rolig personlighet. Visst kunde hans ibland nedvärderande och respektlösa epitet av gästerna gå över gränsen. Oftast rörde det sig om uttryck av frustration, från en dålig förlorare, men i underhållande format. Där kunde jag verkligen känna igen mig själv.

I januari 2000 var det dags för Carnivale of Poker igen. Tyvärr flyttades arrangemanget från Rio, till Harrahs egna sunkiga hotel på Las Vegas Boulevard. Många svenskar hade trots detta bestämt att pröva lyckan. Jan Bäckström, Lars Johansson, Stefan Lord, Peter Eichhardt, Christer Björin, Ken Lennaárd och jag själv, var några av de resande. Det var under denna resa jag kom att lära känna Ken Lennaárd. Min gode vän Peter Eichhardt och Ken umgicks flitigt.







Därför var det inte mer än naturligt att jag kom med på ett hörn. Vi hade jävligt kul tillsammans.

Jag minns speciellt hur vi alla gulade på ett spel ingen av oss kunde. Doc Jennings, Robert Williamson III och någon annan vi tyckte var en fisk (baserat på vårt railande) spelade $200-$400 mixed games. Spelen var Omaha H/L, 2-7 triple draw och California A-5. Dock spelades bokstavligen alla händer i Omaha. Williamson hade fötterna på bordet. Och var så upptagen med att i parti och minut beställa mat. Han vägde 220kg. Ett par år senare fick han genomgå gastric bypass operation för att överhuvudtaget ha chansen att överleva. Pokern var definitivt inte hans prioritet nummer ett. Frestelsen blev för stor. Vi kunde helt enkelt inte hålla oss. $15.000 skramlades ihop. Trots båda våra stora egon, kunde varken Ken eller jag i dessa spelformer, blåsa upp vår kompetens. Peter fick därför förtroendet att spela. Det “roliga” varade i tre timmar, sedan fanns det inte en ettöring kvar.

Vår sista chans till ett uppsving var när Peter gick till finalbordet i en $300 Omaha tävling, ett förstapris på $30,000 var väldigt respektabelt 2000. De flesta major events var $5.000 och hade sällan fler än 200 deltagare. Endast WSOP main event (393 deltagare 1999) och en tävling i Californien var $10.000 buy-ins. Hursomhelst med 6 deltagare kvar öppnade Tom McEvoy (WSOP main event champion 1983) potten. Peter gick all-in med AK108 double suited. McEvoy var nog inte helt committed, men synade ändå med AQ82 utan någon suit. Vi trodde nog att Peter var större favorit (equity är runt 67-33 till Peters fördel) och var mäkta förgrymmade när McEvoy vann med tvåpar ess och tvåor. Bad beaten var inte slut för Peter. När han skulle kliva över avspärrningen sökte en äldre tant has uppmärksamhet. Hon hade en bok hon ville Peter skulle signera, “Omaha Holdem by Tom McEvoy”.

Nu helt stengula tvingades vi att söka efter lån. Jan Bäckström alias PI (3.14) delade förstapriset i en av de tidigare tävlingarna. Han blev den vi vände oss till. Ken hade hjälpt PI under WSOP 1999 då han i Omaha eventet kom total rebuy tilt. Den incidenten hade snabbt glömts bort. För när Ken frågade efter lite cash tills de kom hem, blev svaret “Sorry det är tomt i skattkistan”

Peter och Ken hade redan ha kvalat in till $5.000 main event. Jag hade i princip gett upp. Men när Christer Björin bjöd oss på Binions Horseshoe steakhouse, insisterade han på att jag
skulle spela kvällens sista super-satellit. Därför blev det ingen dessert för mig. Jag kastade mig i en taxi till Harrahs, allt gick enligt ritningarna och jag nådde finalbordet. Fem platser delades ut. En fransman hade 50% av alla marker. Han kunde i princip gått och lagt sig, kommit tillbaka dagen efter och signerat för sin plats. Saker och ting har tyvärr sin nature. Fransmän och logik går inte riktigt ihop. Min chip-position var solid. Jag var tämligen säker på en plats, Grodan presterade dock det ena mer makabra spelet efter det andra, och dubblade upp alla små stackar. Han åkte sedan ut på åttonde plats. En insats Charles de Gaulle förmodligen applåderade i sin grav.

När vi så befann oss på bubblan, med sex deltagare kvar, var jag shortstack. AQ hittade jag UTG, markerna sändes in mot mitten. Nu hände något, jag aldrig sett förr eller senare. ALLA SYNADE! De försökte att kollektivt få ut mig. Självklart lyckades de. Ett gäng motbjudande amerikaner, studsade runt på känt maner omkring och high fivade varandra.  Det kändes så tomt och orättvist, som alla mina drömmar gått i kras. 

De $5.000 vi förlorat och den missade main event platsen, var stora pengar för mig. 2000 hade jag aldrig haft mer än $50.000 i bankrulle. Jag hade bustat och blivit skyldig vid åtaliga tillfällen. Min inkomst kom främst från att analysera och spela på idrott genom olika investerare, även om jag tjänade mycket på spel varje år, käkades allt upp av dyra omkostnader. Min dåvarande flickvän Camilla och jag var föräldrar till sonen Robin 3 år. Vi bodde i en dyr hyresrätt på Kungsholmen i Stockholm. Ibland hade vi inte ens till att betala räkningarna. Spelets volatilitet och mitt dåliga money management var den stora fienden.

Ken spelade en del på idrotten under vistelsen i Las Vegas. Främst gick han på mina ideer... Det gick mer än skapligt, även om vi inte omsatte några jättepengar. Det märktes tydligt hur kul han tyckte det var. Ett par dagar efter vi kom hem, ringde han upp mig. Detta skulle bli början av våra affärer tillsammans, roten till allt ont.

Erbjudandet jag fick var en jättechans. Ken hade 300.000 SEK, som han var villig att sätta in på diverse olika bettingsajter. Jag skulle plugga och sköta tradingen. Alla vinster, från det jag analyserade, skulle delas 50-50. Eventuella förluster fick jag bli skyldig, till ett senare tillfälle. Dessutom såg han till att mina räkningar blev betalda, så att det inte skulle bli ett orosmoment i tillvaron. Ingen hade ställt upp på mig på detta sätt. Självklart var jag oerhört tacksam och rörd
över det förtroende jag fått.
Vi skrev aldrig några papper om våra överenskommelser. Det man kan konstatera var att Ken i princip ansåg oss ha ingått äktenskap. Allt, som jag genom mitt arbete, kom fram till, skulle vi dela på. Det var en självklarhet. I ett senare skede av partiet blev det tydligt att även andra, i mitt tycke privata delar ingick.

Före resan till Las Vegas i Januari 2000 blev jag i december 1999 inkallad till ett möte i det Gula rummet på Kortoxen. En grupp bestående av bl a Per Hildebrand (senare VD för 24h poker) och Johan Moazed (numera VD för Betting Promotion) hade under 18 månader försökt skapa internet-siten NORDBET. Ett företag väldigt likt UNIBET med inriktning på spelbranschen. Under senare delen av 1999 splittrades gruppen och delades upp i två falanger. Frustration av att projektet inte kom någon vart fick Hildebrand och hans vapendragare Niklas Borg att söka andra jaktmarker.

De som var kvar av gruppen utan Hildebrand och Borg var intresserade av mina tjänster. Deras avsikt var att köpa ett casino av Boss Media för $300.000 och med min hjälp utveckla en poker mjukvara. En av herrarna kände Björn Nordstrand mycket väl. Samme Nordstrand som tidigare var VD för TV4, dåvarande styrelseordförande I Boss Media och numera ägare av Hotell Tylösand med Per Gessle. Detta skulle borga för ett smidigt handläggande. .Jag var väldigt intresserad och vi bestämde oss för att återuppta diskussionen när jag kom hem från Las Vegas i Januari.

När jag träffade gruppen i januari kändes det oerhört naturligt att försöka övertyga dom att Kens inblandning skulle addera värde till vårt projekt. Till en början var de tveksamma, men respekterade slutligen min åsikt. Under ett av våra möten, informerades de om en annan ide.  En idé jag ansåg vara än bättre än casino/poker projektet. Gamla svensk-engelska bookmakern SSP med pionjären Peter Andersson i spetsen hade sedan ett par år tillbaka produkten Bet-Ex. Detta var en stenålders betting xchange. Kunderna fick ringa in sina erbjudanden. Dessa faxades senare ut till alla kontohavare. Vid matchning tog man 5% på nettovinsten. Min ide var ganska enkel. Självklart skulle denna affärsmodell omformas i en online-lösning. Full transparens och med market makers som garanterade en viss likviditet.  Gruppen älskade iden, men först skulle casino/poker spåret undersökas.
Ken, Johan Moazed  och jag tog i slutet av januari tåget till Växjö för ett besök på Boss Medias huvudkontor. Målsättningen var att hitta en lösning där vi köpte ett casino som i slutändan skulle inkludera poker. Ken och jag skulle sitta i Växjö 3-4 månader och tillsammans med deras utvecklare och skapa en mjukvara för Texas Holdem. Boss hade redan en beta version för 7-korts stöt poker. Indoktrinerade av sin amerikanska konsult/expert var utvecklingen utan tvekan på helt fel spår. 

En representant hämtade oss på stationen och vi blev bjudna på lunch.  Sedan bar det av till kontoret. Att bolaget led av hybris tog det inte lång tid att förstå, i receptionen möttes man av en stor overhead med Boss Medias börskurs. Bolaget var värderat till 4 Miljarder SEK, ett p/e tal på 160, då vinsten var 25 miljoner SEK!!!

Boss Media sålde en helhets lösning för casino a $300.000. Dessutom fick köparen stå för spel licensen på Antigua, kostnad $100.000. Backoffice och betalnings lösning gick på ytterligare $10.000/månad. Om nu inte detta skulle vara nog, så krävde man 40% på brutto intäkter “for life”!! Om du gick med på detta slav avtal, var det sedan din uppgift, att skaffa kunder och marknadsföra sajten.

VD för Boss Media var en synnerligen dryg, uppblåst skåning i trätofflor, vid namn Lars Månsson. Han hade satt bolaget på börsen under 1999 och var mätt på mer än ett sätt.Vi gick in i detalj på vad vi kunde erbjuda. 1100:-/timmen vill vi ha för våra konsult tjänster. Detta kunde sedan dras av på inköpskostnaden för casinot. Sanningen var den att Boss grafik för poker var  mycket estetisk. Några finputsningar av logik, funktionalitet och de satt på en framtida super produkt. Vi krävde 6 månaders försprång, men efter det var det fritt fram för Boss att addera poker på sin produkt till alla kunder. Vår sekundära relation med Björn Nordstrand hade tydligen ingen effekt, för Månson tackade bestämt Nej.

Paradise Poker var då världens i särklass största pokersajt, med 500 samtidiga inloggade användare. Det skulle dröja mer än 3 år  före Boss hade något som ens liknade en poker mjukvara.  Jag vet inte vem som skall vara mest besviken över det missade tillfället.

När vi kom hem från Växjö berättade jag för Ken om min Bet-Ex online ide. Hans omedelbara fråga var “Har du berättat det här för gruppen?” “Jo det har jag gjort” sa jag.  “Fan också” blev
svaret. “Den här iden är ju klockren” fortsatte han. Frågan var självfallet hur vi skulle komma till skott. Ken berättade för mig om sin barndoms kamrat "Göran". Det märktes tydligt vilken oerhörd respekt han hade för honom. "Göran" jobbade som konsult på Bain&Co.  Han var den tilltänkta, framtida VDn för vårt projekt. Vi skulle dela allt på tre, Ken, "Göran" och jag. På väldigt kort tid gjorde "Göran" en imponerande presentation av vårt case. Vi besökte data konsulten Modul 1 (publ) I Solna. Vice VD Hans Hasselgren älskade affärs iden. Snabbt sattes ett möte upp med private equity firman Servisen (gamla Beijer Invest). Senior Advisor för Servisen Anders Lönnqvist satt som styrelseordförande I Modul 1 så kopplingen var naturlig.

Ken bestämde sig nu för att spela “hardball” med gruppen. Deras lojalitet till det nya betting xchange projektet, gällande såväl tid som pengar, testades till de yttersta gränserna. Moazed och hans finansiella uppbackare kände sig väldigt trampade på tårna. De hade på sitt håll försökt hitta finansiering via sina känningar på Öhman Group en Svensk Investmentbank.

När vi klev in genom Servisens dörrar bestod ParBet, som vi slutligen döpt det till, av Ken Lennaárd, "Göran" och Martin de Knijff. Per Thunander som lustigt nog satt i styrelsen i Boss Media blev den vi presenterade caset för. Vi blev kallade till ett andra möte. Hasselgren informerade oss att det “Var klart”, “Ni kommer att få finansiering”. Väl på det andra mötet, diskuterade och förhandlande vi om en deal. Servisen skulle förse oss med en “seed financing”. Som initiell investerare garanterade de, att till en avsevärt högre värdering (100M SEK+), ta in en andra runda av kaptial. För 5 miljoner SEK skulle vi ge bort 25% av vårt bolag. Ett bolag som lustigt nog inte fanns ännu. Vi skakade hand och Thunander bjöd oss till Teatergrillen för middag. 

En rolig anekdot under vårt firande var Thunanders berättelse om NOKIA. Nasdaq stod vi det här tillfället i över 5000 (jmfr idag 2300). Om NOKIA:s dåvarande värdering skulle vara relevant, var konsekvensen att hela jordens befolkning köpte deras produkter för $300/person varje år!

Christer Johansson om Ken Gate Intervju nummer 2

Intervju nummer 2

Nästa kända svenska kille som skulle ha blivet blåst 

Christer Johansson http://en.wikipedia.org/wiki/Christer_Johansson_(poker_player)

Intervjun gjordes på Proshark men dom har tagit bort så här har ni en på engelska och svenska



Christer, why do you choose to come forward and tell us now?

CJ: we chose not to contact media about this story mainly for Kens sake, and because he asked us not to, so that he could make the story public himself. As time has gone by, the rumor grew stronger and when media contacted us, we felt obliged to give our version.

What was you opinion on the game taking place in a hotel?

CJ: It sounded of course very intresting, after all its not every day you get the opportunity to play a billionaire, and at that according to Ken, a terrible one, but for different reasons that I will get back to we chose not to participate.

In economical terms Exactly what kind of money are we talking about?

CJ: We were playing shorthanded 2000-4000 fixed limit back then, this was before the real high stakes games were played on the internet. So to most people this was very high stakes. There is no doubt we would have lost a significant portion of our bank rolls had we participated in the rigged game.

What made you finally turn the game down?

CJ: It was actually Ken that made us turn it down. We all felt it was odd that this billionaire could not or would not meet us at “Kortoxen” (a cardclub in Stockholm, trans. note) and play us there. Security was good and we all felt safe there. We felt like home with the facilities, dealers and decks.

How was your relation to Ken before this was brought to light?

CJ: We have known each other for a long time and played lots of poker together. We have never associated privately outside of poker, maybe because we are too different. Ken likes to be seen and makes sure to always get his cut for good and worse.

Do I dare to ask what your relation is now?

CJ: I will always be dissapointed and angry with him for what he tried to do, but at least I appreciated him contacting me and telling me about this, and that I have told him so.

How did you find out?

CJ: Erik Sagström sent me a link at the beginning of the summer after Russ made his story public. And later I received a phone call from Martin that also had got the link.

Kent called you in person, what did he tell you?

CJ: It was very hard of course and I told him that I would never lie or cover up anything about this for him. But of course I also promised to not exaggerate, backbite or in any other way make matters worse than they actually were.

Have you been in contact with the others during this time?

CJ: We have spoken quite a lot via chatt and phone but we have not met to discuss the incident.

What is your agreement with Ken?

CJ: I don’t know if I can call it an agreement but we wanted to let Ken make the story public in a way that we would all agree on. Ken understood this and agreed to it.

How do you move on?

CJ: I’m so tired of the whole thing. Ever since my name was mentioned in Eriks interview I have received lots of questions from all kind of people and various media. I hope my story will answer these questions and that we can now move on to nicer and more positive things in poker.

How do you think this all ends?

CJ: I hope Ken will go public and explain himself, but I don’t have much hopes of that happening. I also think that Pokerförbundet (The Swedish poker association, trans. note) have handled this whole thing in a bad way.


SVENSKA VERSIONEN


Christer, varför väljer du att berätta först nu?

CJ: Vi bestämde oss för att inte kontakta media om hela denna historien mest för Kens egen skull och för att han bad oss om detta, så att han själv kunde komma ut och berätta. Allt eftersom tiden gick så spred sig ryktet allt starkare och när media istället tog kontakt med oss så känner vi oss skyldiga att berätta våran version.

Hur såg du på det spelet som skulle bli av på ett hotell?

CJ: Det lät ju såklart väldigt intressant rent spelmässigt, det är ju inte varje dag man får chansen att möta en miljardär i poker och som dessutom enligt Ken var jättedålig, men av olika anledningar som jag återkommer till bestämde vi oss för att inte delta.

Om man tittar på den ekonomiska biten här, exakt hur mycket pengar skulle det röra sig om?

CJ: Vi spelade shorthanded 2000-4000 fixed limit vilket då var innan dom höga cashgamen fanns på Internet. Så för de flesta var det ett mycket högt spel. Att vi hade förlorat en riktigt stor del av våra bankrolls om vi deltagit i ett riggat spel råder det ingen som helst tvekan om.

Vad var det som gjorde att du tackade nej till slut?

CJ: Det var faktiskt Martin som fick oss att tacka nej. Vi tyckte alla att det var märkligt att ”miljardären” inte kunde eller ville komma till Kortoxen och spela med oss där. Säkerheten var mycket bra och vi kände oss alla trygga. Här kände vi ju oss hemma med lokaler, dealers och kortlekar.

Hur har din relation varit med Ken innan detta uppdagades?

CJ: Vi har ju känt varandra väldigt länge och spelat massor av poker tillsammans. Vi har aldrig direkt umgåtts privat utanför pokern, kanske mest för att vi är ganska olika. Ken gillar att synas och ser till att ta för sig på gott och ont.

Vågar man fråga hur den är nu?

CJ: Jag kommer alltid att vara besviken och arg på honom för det han har försökt göra, men jag uppskattade i alla fall att han kontaktade mig och berättade om det här, och det sa jag till honom.

Hur fick du reda på detta?

CJ: Erik Sagström skickade mig en länk i början på sommaren efter att Russ lagt ut sin berättelse. Och jag fick ett samtal senare på kvällen av Martin som också hade fått länken skickat till sig.

Ken ringde själv, vad sa han till dig?

CJ: Han sa att Martin var den han ville komma åt och att det var en privat sak mellan dem. Han bad sedan om ursäkt för att vi andra kommit i kläm.

Hur reagerade du då?

CJ: Det var väldigt jobbigt såklart och jag berättade att jag aldrig kommer att ljuga eller mörka någonting om det hela för hans skull. Men jag lovade såklart samtidigt att inte överdriva, förtala eller på annat sätt förvärra historien.

Har du haft kontakt med de andra fem under tiden?

CJ: Vi har talats vid ganska mycket via chatt och telefon men inte träffats för att diskutera.

Vad kom ni fram till för överenskommelse med Ken?

CJ: Jag vet inte om man kan kalla det överenskommelse men vi ville iaf. låta Ken få gå ut med detta själv på ett sätt som vi alla kunde komma överens om. Detta var Ken införstådd med och accepterade.

Vad säger danskarna om alltihopa?

CJ: De är väl inte speciellt glada.

Hur går du vidare med detta?

CJ: Jag är så trött på hela historien nu. I och med att mitt namn nu har nämnts för första gången i Eriks intervju så har jag fått massor av frågor från alla möjliga personer och olika media. Därför hoppas jag nu att min berättelse ska ge kunna ge svar på dessa frågor och att vi kan gå vidare med trevligare och mer positiva saker inom pokern.

Hur tror du att detta slutar?

CJ: Jag hoppas fortfarande att Ken går ut och förklarar sig, men tyvärr tror jag inte så mycket på det. Jag tycker även att Pokerförbundet hanterat detta på ett mycket beklagligt sätt.

/Joakim Geigert - ProSharks AB

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0