Prosharker

En resa till Dallas

Jänkarna var besvikna när de tvingades åka hem tomhämta. Russ varnade mig för att Texasgubbarna var sura på mig och att jag skulle akta mig för dem. Å andra sidan varnade de mig för Russ.

Jag var också, som sagt, ute efter idioten som blåst mig på bostadsrätten. Texasgubbarna hävdade att de hade alla möjliga bra kontakter. De ville gärna sälja fuskutrustning till mig. Jag låtsades vara intresserad så jag kunde närma mig ”Miljardären” och ta upp mitt egentliga ärende, som vi berört i Stockholm. Över jul och nyår 2003 åkte jag till Dallas. Det skulle heller inte vara fel att få en utbildning i hur olika fusk kan gå till. Jag var hemma hos ”Miljardären” och han visade mig allsköns varianter av fusk. Jag var hemma hos teknikern och fick se all upptänklig fuskutrustning. De ville framförallt pracka på mig ett magnetiskt backgammonbräde som vägde trettio kilo.

Jag var inte intresserad. Jag var fortfarande ute efter Kniven, men det skulle få ske på något annat sätt än falskspel. Mitt egentliga ärende skulle gå på 10 000 dollar. Vi beslöt att jag skulle skicka 5 000 dollar med Western Union som förskottsbetalning. Det var en blåsning från deras sida som kostade mig 5 000 dollar.

För att förekomma korkade slutsatser så hade det inte varit någon skillnad om jag åkt till Dallas för att köpa fuskutrustning att använda mot Kniven. Eller hur? Men nu var det inte så.

Livet går vidare

Kniven hade mycket riktigt förstått att jag var rasande på honom. Vi pratade ut så gott det gick och jag fick ekonomisk kompensation.  I mars 2005 vann jag 242 000 dollar i en turnering i Las Vegas. Mycket riktigt hände det jag misstänkt. Jag fick ett mail från ”Miljardären” som önskade pengar för att vissa hemligheter inte skulle komma ut. Jag bad honom dra år helvete. Jag har aldrig, och kommer aldrig gå med på utpressning. Det är en helig princip jag har.

Skiten träffar fläkten

Russ fick reda på att jag blivit känd och beslöt sig för att straffa mig för att jag gått bakom ryggen på honom. Det hade jag inte, men jag förstår att han trodde det. Russ hade lovat mig att aldrig hänga ut mig, och jag tror att han hållit det om han inte känt sig förbigången. Jag förstår honom och är inte ens sur på honom. Det intressanta är att han påstod att han fuskat med flera andra kända och respekterad pokerspelare. Undrar vilka det kan vara?

Det första som stod på svenska forum var runt den 3 juni. Jag kommer ihåg det då jag var på finalbordet i SM. Det var en extremt pressad situation för mig och jag förstod att saker och ting skulle gå åt helvete. Jag beslöt mig för att invänta samtalet som jag visste skulle komma från Kniven.

Han ringde cirka en vecka senare. Jag förutsatte att han spelade in samtalet och sa inte så mycket mer än att det var han som var den enda måltavlan. Vad mer skulle jag säga? Han sa att jag fick sluta spela poker i USA och hålla mig till Europa. Lite humor eftersom jag inte tänkte spela mycket längre överhuvudtaget. Han skulle snacka med de andra och höra av sig igen. Några dagar senare kom ett samtal där han informerad mig om att de ville att jag skulle dra mig tillbaka från Pokersverige. Om jag gjorde det skulle de inte gå ut med något. Det var ett erbjudande/ultimatum jag inte tog ställning till överhuvudtaget.

För mig stod det klart att det här var för stort för att tysta ner. Det skulle komma ut big time på ett eller annat sätt. Det var game over för mig.

Jag ber om ursäkt

Jag ringde upp Christer Johansson och bad om ursäkt. Jag försökte kontakta Erik Sagström, men han ville inte prata med mig. Det respekterar jag. Danskarna visste jag fortfarande inte vilka de var och de hade inte med saken att göra så det fanns ingen anledning till att be dem om ursäkt, även om jag vetat vilka det var.

Men sen kom deras namn ut. Alla som nämnts i detta sammanhang får sina namn nedsmutsade. Därför bad jag danskarna Mads och Martin om ursäkt för det första gången jag träffade dem. Den tredje vet jag fortfarande inte vem det är.

Vid första möjliga tillfälle har jag också bett Erik och Christer personligen om ursäkt personligen. Vad mer kan jag göra? Om de inte accepterar min ursäkt så respekterar jag det.

Varför pudeln aldrig kom

Det var uppenbart att min bästa och enda chans var att göra en fullständig pudel. Att rulla mig tjära och fjädrar  och ömkligt berätta att jag inte var riktigt frisk efter allt skit som hänt. Det var dessutom sant. Men allt som folk trodde var inte sant, och jag kunde inte med att ta på mig saker som inte stämde. Även om det hade varit smart och alla ändå var övertygade om att så var fallet. Man är som man är.

Det fanns ingen överenskommelse

Den enda jag pratat med är Christer så han är den enda som kan uttala sig. Efter att jag bett om ursäkt så förklarade jag för honom att jag redan förlorat allt. Mitt anseende var kört så att gå ut med Kengate kunde inte skada mig mer då alla redan visste om det. Det fanns nog inte ett pokergäng som inte diskuterat Kengate. Jag förklarade för honom att det enda de skulle åstadkomma med att gå ut var att skada svensk poker. Jag ville slutföra vissa visioner och åtagande för Pokerförbundet innan jag avgick vid det kommande årsmötet den tredje mars året därpå.

Det fanns ingen överenskommelse. Jag informerade Christer om mina planer och argumenterade för att de inte skulle gå ut då det skulle skada svensk poker. Sen fick de göra som de ville. Allt snack om att jag brutit en överenskommelse är fel. Jag har aldrig brutit mitt ord i hela mitt liv.

Tiden går

Erik, Christer och Kniven är intelligenta pojkar. De förstod att den som gick ut i media skulle smutsa ner sig själv. Och när det gått 3-4 månader så skulle de till och med göra bort sig om de gick ut. Men varför skulle de göra det? Jag var redan körd.

Jag hade grävt en grop åt en annan, men trillat i själv. Nu låg jag där och simmade i min egen dynga. Vad mer behövde de göra? Ställa sig på kanten och pissa på mig?

Det fanns bara ett motiv för att gå ut i media – hämnd. Jag förstår och respekterar det motivet, men undrar bara hämnd på vad? Ingenting hände och ingen kom till skada.

Geigert har en plan

Joakim Geigert, Mattias Ericsson och Stefan Odelberg hade startat ett pokerforum och för att skapa trafik bestämde de sig för att dra igång ett drev mot mig. De gjorde det skickligt och drog ut på det i månader. Deras forum blev snabbt Sveriges nästa största forum och de tjänade bra pengar på att frossa i min olycka.

Då Kniven, Erik och Christer inte ville uttala sig så behövde Geigert någon annan som var villig att smutsa ner sig. Mikael Westerlund ställde glatt upp mot kontant betalning. Geigert och Westerlund kommer garanterat förneka det här in till döden, men det är faktiskt den enda anledningen som finns. Och det finns en som påstår att Geigert bekräftat det till honom.

Likt Särimner blev jag slaktade och uppäten varje dag och trafiken och värdet på forumet ökade för varje ny slakt. Pöbeln frossade och applåderade. Vilken rättskaffens man Geigert var. Efter väl förrättat värv så fick han som kronan på verket pris som årets pokerpersonlighet. I juryn satt bland andra Dan Glimne och Peder Månsson.

Skvallerbyttan bing bång

Mikael Westerlund hade inget med det här att göra. Varför skulle han uttala sig överhuvudtaget? Särskilt med tanke på hans eget bagage. Om man ska snacka skelett i garderoben så vinner Westerlund överlägset. Han har en hel kyrkogård i garderoben. Han är en ökänd bedragare och mytoman. Det finns många som kan intyga att om du någonsin lånar ut en gurra till Westis så har du sett de pengarna för sista gången.

Han sa att om jag rånat en bank så skulle han varit den första att ryggdunka mig (och säkert försökt låna såklart). Det visar vilken slags moral och kriminellt tänkande han har. Fast jag trodde att det värsta som fanns i hans värld var en skvallerbytta.

Det han tyckte var för jävligt var att det var mina vänner jag försökt blåsa. Jag hade hållit med honom om det var sant. Men det var så långt ifrån sanningen man kunde komma.

Varje gång Westerlund uttalar sig så blir det inflation på minst tio procent. På den här bloggen har Westis skrivit att jag ”försökte blåsa mina bästa vänner på miljontals dollar”.

När drevet går verkar folk inte kunna tänka klart. Westerlund skrek högst och alla tittade åt det hållet han pekade istället för att lyssna på vad ha egentligen sa och använda hjärnan själv. Till och med Ola Brandborn, som brukar vara vettig och ha integritet, tappade huvudet helt. Han gjorde ett tv-program där han bjöd in Westis, som fick sitta och kasta dynga på mig.

Kanske visste inte alla om Westerlunds bakgrund för fyra år sedan, men den som i dag ger Westerlund ett forum att torgföra sina fabler är i min bok en lika stor idiot som han själv.

Med handen på hjärtat kan nog de flesta i Pokersverige erkänna att de skvallrat , vinklat och överdrivit om mig. Och då inte bara om Kengate. Men Westerlunds show saknar motstycke.

Dit Westerlund ska som nästa hållplats har det ett ord för skvallerbyttor. Det heter ”golbög” och det är det värsta du kan vara där.

Vem talar för Kniven, Erik och Christer?

Westerlund påstår att han har mandat att uttala sig för Kniven, Erik och Christers räkning, som enligt honom är hans mycket goda vänner. Han hänvisar hela tiden till dem. Det är verkligen korkat att tro att någon skulle köpa att Kniven, Erik och Christer behöver en talesman, och i ett sådant fall skulle välja Westerlund. Det är att idiotförklara dem alla tre. Vilket skulle vara som att idiotförklara sig själv då Kniven, Erik och Christer är intelligenta. Vem som är idioten står klart, men om jag vore Kniven, Erik eller Christer så skulle jag ringa upp Westis och förklara vad som gäller.

”Det var en annan tid då”

Till mitt försvar har det på senare år dykt upp argument om att det var en annan tid förut. Det är ett dåligt försvar, och faktiskt inte något försvar alls. Bara för att alla andra mobbar tjockisen på skolgården eller snattar i butiken så är det inget försvar till ditt eget beteende.

Dessutom är det fel. Fusk förekom i princip inte på spelklubbar runt år 2000. Det var många idioter som ljög och lånade utan att betala tillbaka, men jag tror att det är lika illa idag.

På fuskfronten tror jag att den företeelsen exploderat med Internets intåg. Jag tror att det fuskas hur mycket som helst varje dag och att alla som spelar poker på nätet har blivit utsatta. Inofficiellt så vet jag åtta svenska pokerspelare, som alla tillhör de hundra största namnen i pokersverige, som är utpekade av sina medspelare som bekräftade fuskare. Och inte i något fall pratar vi om summor under en miljon kronor.

Samtidigt som Kengate blev känt i media så rullades den största fuskhistorien någonsin upp i Göteborg, där Geigert och Westerlund bor. Vi pratar om tiotals miljoner och bekräftat fusk. Men alla sanningsjägare som ville avrätta mig var nu som bortblåsta.

Det känns som att många i pokeretablissemanget nu känner med mig då deras blåa ögon fått starr av all skit de sett i pokervärlden efter Kengate. Och i det nya ljuset så var väl Kengate inte så farligt. Jag vill inte ha ett sådant medlidande. Jag vill att folk ska använda hjärnan och tänka själva.

Jag kan, by the way, informera att om du var en av dem som laddade ner ”Kengate – the movie” så fick du en trojan i din dator.

Låt den som är utan skuld kasta första stenen

Ingenting är lättare än att sitta på läktaren och peka ut fel. Särskilt efteråt när du har facit i hand. Men i stridens hetta fattar man inte alltid rätt beslut. Det som var på väg att hända var sprunget ur en extrem situation, men jag tog mitt förnuft till fånga i sista sekund.

Jag kommer alltid att skämmas så länge jag lever om jag träffar Erik eller Christer. Men det är till syvende och sist någonting mellan oss. Westerlund och resten har inte med det att göra.

Jag stod på kanten och tittade ner i avgrunden. Om du aldrig stått där själv begär jag inte att du ska förstå. Men om du själv stått där så förstår du precis.