Prosharker

Var det bra att Sverige gick med i EU? Den frågan har inget svar då vi inte vet vad som hänt annars. Du kan ha en uppfattning och argumentera för den, men det betyder egentligen ingenting.

Var det bra att jag var ett ansikte som syntes och hördes överallt under pokerboomen i Sverige? Du kan tycka vad du vill, men det finns inget facit eftersom det inte finns några alternativ.

Det finns dock en del fakta. Faktum är att inte någonstans i hela världen så har någon synts så mycket och haft en sådan dominant ställning som jag hade under pokerboomen i Sverige. Och inte någonstans i hela världen har pokerboomen varit så explosionsartad och så stor som i Sverige.

Om det finns något samband får du tycka vad du vill om. Det finns inget facit.

Men det finns några saker som Pokersverige skulle kunna tänkas tacka mig för.

1. 1.       Jag är bra underhållning.

Vare sig du gillar mig eller stör dig på mig så måste du hålla med om att jag bjuder på show. Många människor är riktigt tråkiga. Vissa är ännu tråkigare. Många av dem bor i Sverige. De har nästan ingenting att prata om, eftersom de är tråkiga. Det är tur att det finns sådana som jag, annars skulle alla dessa tråkiga människor inte ha någonting alls att prata om.

1. 2.       Jag startade pokerförbundet

Pokerförbundet startades våren 2004 när Kniven, Koray Saka och jag startade Klubben. Det var ett bra sätt att befästa sin position som ägare till rättigheterna till poker-SM.  Jag klev av Klubben snabbt och blev ensam ansvarig för förbundet. Det verkade vara ett roligt projekt, men då måste man göra det på riktigt. Multipoker hade gjort reklam med Kniven efter hans WPT-vinst. Efter mycket tjafs enades de om att Pokerförbundet skulle få 100 000 kronor i kompensation där Martinspoker officiellt skulle stå för hälften.  Hösten 2004 inser jag att förbundet kan bli någonting stort och att jag måste hitta på någonting med pengarna.

Det var ett helvete att få med folk. Ingen ville vara med och ingen ville sitta i styrelsen. Men med en vision och lite tjat fick jag ihop en styrelse. Åsiktsmaskinerna ordbajsade på nätet och skadade vårt arbete. De kunde ägnat fem minuter åt att googla på nätet eller till och med ringt oss för att se att de hade fel. Men nej, ut med skitsnack och felaktigheter på nätet bara. Ena dagen sköt de från ena hållet och nästa dag sköt de från andra hållet. Detta kostade oss säkert ett år.

Jag stod för i stort sett allt tankearbete och för allt som hände. Efter årsmötet 2006 hade vi en bra styrelse där alla hade fördelade roller och en gemensam vision. Vi ville ha Ola Brandborn som ordförande, men han ville inte. Det var ingen som ville så det fick bli jag igen. Precis som året innan. Men nu hade vi ett bra gäng som alla bidrog och det började hända grejer.

Vi lyckades sälja rättigheterna till nät-SM till Nordicbet för 2,5 miljoner kronor trots att förbundet mest var ett tomt skal uppdiktat av undertecknad. Ola Brandborn gjorde ett bra jobb, men som Nordicbets marknadschef Lars Söderlund sa under presskonferensen ”Ken, vi hade aldrig betalt så här mycket om det inte varit för dig, jag vet att du kommer göra det här till en succé.”

På ett och ett halvt år hade pokerförbundet gått från en vision till 4000 medlemmar med en bra styrelse , en gemensam plan och 2,5 miljoner på banken. Det var dags att gå på storoffensiven.

Då kom Kengate.

Jag sa som det var och styrelsen gav mig sitt stöd. Förmodligen mest för att ingen annan kunde fylla mina skor och ändamålen helgar medlen. När det senare brakade loss ordentligt stod jag själv. Kommer aldrig glömma när jag avgick som ordförande. Så många hade aldrig varit på ett förbundsmöte förut. De gamla Kortoxendamerna Lena och Gia var där på första parkett. Visste inte ens att de var medlemmar.

Jag sket i vilket. Ville de inte att jag skulle slita oavlönat och göra en massa nytta så fick det verkligen vara. Efter att jag avgått visste jag exakt vad som skulle hända. Ingenting. Visionen dog och ingen kavlade upp armarna. Giriga krafter tog över och förbundet dränerades på pengar. Jag sa då att när pengarna är slut så är förbundet slut. Den dagen är sedan länge här.

Det är lite humor att drevet ville att jag skulle avgå som ordförande i Pokerförbundet, där jag oavlönat gjorde nytta för Pokersverige. Ett bättre straff hade väl varit att jag skulle göra bot genom hårt arbete för förbundets räkning?

Om jag fått vara kvar hade följande hänt:

En kommission som kunde döma i tvister mellan nätbolag och spelare låg i startgroparna. Allt var klart. Nätbolagen var eld och lågor. Bo Sehlstedt, Peter Eichhardt och Peter Gunnarsson hade tackat ja till att vara domare. Kommissionen hade bidragit enormt mycket till att ge pokern en seriösare stämpel.

Jag hade gjort en landsomfattande turné till alla klubbar för att få alla att dra åt samma håll med en gemensam vision och hitta 25 distriktsordföranden. Vi ville dela upp Sverige i 25 landskapsdistrikt då vi annars inte kunde samarbeta med Svenska Spel. De ville inte samarbeta med illegala spelklubbar. Genom dessa 25 personer skulle vi kunna ha direkt demokrati och få snabb feedback och kunna förankra beslut. Alla distrikt skulle få uppbackning med pengar och formalia som stadgar och annat.

Om Pokerförbundet var seriöst kunde vi ha ett samarbete med Svenska Spel. Och här kommer det fina i kråksången. Då Svenska Spel anser att alla nätoperatörer är illegala så ser de inte heller dem som konkurrenter. Det innebär att deras kundregister inte har något värde. Svenska Pokerförbundet hade år 2007 haft över 100 000 medlemmar. Hur mycket tror du det kundregistret hade varit värt med en stabil organisation? Vi hade kunnat få rabatt på allt från hemförsäkring till McDonald’s. För att inte snacka rakeback, bonuserbjudande och frirullar. Eller annonsförsäljning på hemsidan. Förbundet hade lätt dragit in 10 miljoner per år.

Jag hade även en plan för poker-SM som hade inneburit ett förstapris på tio miljoner och tv-bevakning. Jag kan garantera att det inte var drömmeri.

I ett par år hade jobbat med att knyta kontakter med politiker. Tror ni att de lyssnat om jag haft 100 000 medlemmar i ryggen? Vi hade kunnat påverka den kommande spellagen på ett avgörande sätt.

Varför gjorde jag det här? Jag ville lämna ett avtryck i historien, göra någonting riktigt stort, och hjälpa pokersverige på ett avgörande sätt för överskådlig framtid. Ett ståtligt arv av en Mr Poker.

Alternativet känner du till vid här laget.

1. 3.       Jag tog striden med Skatteverket

Jag har tagit fajten med Skatteverket om skatt på vinstfördelning av prispengar i turneringar utom EU.

Skatteverket vitsordar att i mitt fall så har avtalet funnits, men anser att om man gör ett avtal som reglerar vinst i en pokerturnering så ska vinnaren (innehavaren av lottsedeln) betala skatt på hela beloppet i alla fall, då det är svårt att kontrollera och det finns chans till skattefusk. Mitt försök att jämföra med frisörer och korvgubbar missade tyvärr målet. Precis som mitt omvända resonemang att om en svensk i så fall har en del i en icke-svensk så är den vinsten skattefri – och det kan den ju inte vara.

Ett avtal om fördelning av vinst i en pokerturnering har glasklart formen av ett enkelt bolag. Det finns prejudicerade fall. Men vad Pokersverige tyvärr fortfarande inte insett är att det inte handlar om rätt eller fel. Det handlar om att få in så mycket skatt som möjligt. Och de dömande instanserna är bara Skatteverkets förlängda arm.

I Länsrätten förlorade jag då de påstod att det inte var utrett om det var en person eller ett bolag jag hade avtalet med och vägrade därför ta beslut i sakfrågan, och tyckte att jag därför skulle betala skatt på hela beloppet. Att personen ifråga ägde bolaget till 100 procent och därför var samma ”sfär” struntade de helt sonika i. Det var fem personer som skulle döma. En tittade ut genom fönstret genom hela rättegången och en annan sov.

I Kammarrätten dömer tre domare så där hade jag stora förhoppningar. Jag hade täppt till hålet så att det skulle vara glasklart vem avtalet funnits med. Min advokat sa att Kammarrätten till och med var mer fiskala än Skatteverket, men hur jag skulle kunna förlora övergick mitt förstånd.

Men jag torskade igen. De måste verkligen ha klurat länge innan de kom på hur de skulle motivera domen. De påstod att man inte kan avtala bort kostnader och därför skulle jag betala skatt på hela beloppet. Det är så dumt att jag var tvungen att läsa det tio gånger innan jag förstod vad de menade. Vadå avtala bort kostnader? Kostnaderna var tagna och det var en förutsättning för avtalet. Det var eventuella vinster som reglerades i avtalet.

Jag torskade att betala skatten (förutom det jag redan torskat på advokatkostnader). Det betyder att alla avtal du gör före eller under en pokerturnering inte gäller. Du ska betala skatt på hela vinsten. Och du kan aldrig vinna genom att gå till Länsrätten och senare Kammarrätten. De kommer bara hänvisa till mitt mål och sedan är det torsk för dig också. Tänk på det innan du sluter ett avtal innan eller under WSOP i sommar.

Hade jag haft ett starkt förbund i ryggen med lite medial uppbackning så är jag övertygad om att de inte vågat resonera så befängt och därmed dömt enligt gällande lag. Jag kontaktade förbundets ordförande Peder Månsson innan Kammarrätten. Det var exakt det här Pokerförbundet hade bildats för. Den här striden var monumentalt viktigt. Men förbundet ville inte ha med mig att göra. Dessutom hade de bränt alla pengar.

Det finns en en-outare kvar. Jag har överklagat till Regeringsrätten. Men nu gör jag det själv. Jag har sparkat min advokat.

Av alla som överklagar till Regeringsrätten så får två procent prövningstillstånd. Av de som får prövningstillstånd så vinner 50 procent. Det innebär att jag har en procents chans att vinna. Om jag lyckas med det så ska alla som vinner prispengar i pokerturneringar utom EU var mycket tacksamma.

1. Jag tog en annan strid mot Skatteverket

Det fanns en annan tvist. Skatteverket påstod att arrangören hade sin naturliga hemvist utanför EU och därför skulle jag betala skatt på hela min vinst i en pokerturnering i London. De hade blandat ihop det här med hur pokerturneringar på nätet skulle regleras då nätet inte är en fysisk plats, vilket nog alla håller med om att London är.

Hur ska man argumentera mot något sådant befängt? Spel i Storbritannien är reglerat. Om någon arrangerar en turnering där så har de tillstånd. Det räcker så. Punkt. Slut.

Jag lyckades vinna i Kammarrätten, men tro inte att det var en enkel match. Jag vann för att rätten ansåg att Skatteverket inte lyckats göra gällande vem arrangören var och därför kunde de inte döma till Skatteverkets fördel. Jag vann med 2-1. Rättens ordförande tyckte att Skatteverket gjort gällande att arrangören hade sin naturliga hemvist utom EU och ville döma till Skatteverkets fördel.

Lek gärna med tanken om det varit någon annan som tagit striden med Skatteverket. Hade de kunnat göra ett lika bra jobb?

Hursomhelst så kan alla som vunnit på EPT-touren från 2006 och framåt tacka mig för att de slipper betala 30 procent skatt på bruttovinsten. Väl bekomme.

1. Jag sänkte raken för alla

Jag anställdes som konsult av Svenska Spel för att företräda svenska pokerspelare. Jag tog uppgiften på allvar. Det gick inte att göra vad som helst med mjukvaran då Boss Media suger, men vi skulle också bestämma rake.

Om du kommer ihåg så var det ett himla gnäll från förståsigpåare som visste att Svenska Spel skulle ta tio procent i rake. Well, då poker är en tjänst där kunderna spelar mot varandra så regleras det inte på samma sätt som Stryktipset och Oddset. Faktum är att Svenska Spel kunde erbjuda spel med noll rake.

Och det var det jag argumenterade för. Jag skrev ett memorandum till styrelsen för Svenska Spel. Jag tjatade och argumenterade tills ledningsgruppen skrattade åt mig. Men jag visste att om man vill förskjuta deras perspektiv maximalt så måste man ta i så mycket man kan.

Från början tänkte Svenska Spel ha fem procents rake som alla andra. Men när Ira Gladnikoff och jag argumenterat klart så blev det hälften – 2,5 procents rake.

Då Svenska Spel snabbt blev en av världen största pokersajter så var andra bolag tvungna att följa efter i prispressen. Om du spelat mycket nätpoker så har du sparat mycket pengar tack vare mig.

Entractions grundare Per Hildebrand sa ett halvt år senare: ”Grattis Ken, nu har du snart fixat halv rake i hela Europa.”

Alltid något

Jag förstår att dessa fem små saker inte går att jämföra med vissa åsiktsmaskiner på nätet och deras oöverträffade insatser för svensk poker. Men det är i alla fall fem saker jag gjort. Hoppas att det varit till glädje för någon.